All den där posten som man ser fram emot bara lyser med sin frånvaro och i stället är brevlådan fylld med de där "godsakerna" som man nog hade hoppas på att få slippa.
Som här för lite sedan när jag hittar det där brevet från polisen.
Jag som inte gjort någonting… väl?
Hur många tankar hinner inte fara genom skallen innan man äntligen hittar en liten fällkniv och försiktigt sprättar upp kuvertet.
Brevet från polisen kom från Christer Sjökvist, lokalpolisområdeschefen (på tal om sammansatta ord), och han ville varken kalla in mig på förhör eller höra mitt ställningstagande till någon bortglömd trafikförseelse. Men det kan varken brevbärarna eller grannskapets alla brevlådevittjare ha en aning om. Vad ska de tänka?
Jaha, vad har han nu gjort, han som bedyrade att han skulle skärpa till sig och inte ge ordningsmakten onödigt mycket sysselsättning i framtiden. Där ser man vad de orden var värda.
Vad kan jag säga? Det måste väl finnas ett diskretare sätt att mejsla fram avsändaren än den där blå vapenskölden med de tre kronorna och med Polisen i blockbokstäver. Och just detta med tilltalet där samtliga förnamn skrivs ut i versaler. Det är också lite olycksbådande, jag minns fortfarande de gånger kära mor utbrast: Lars Torsten Mikael! Då var det i regel något allvarligt på gång.
Måste man verkligen vara så brutalt tydlig i fråga om avsändaren? Kan man inte lite försynt bara skriva Vännerna på Nygatan 4?
Vad polischefen ville?
Han ville slå ett slag för att få mig intresserad av att investera ett par minuter på en trygghetsundersökning med frågor som:
Om du går ut ensam sent en kväll i området där du bor, känner du dig då trygg eller otrygg? Och så har man tre svarsalternativ: 1. Trygg, 2. Otrygg, 3. Vet ej.
Jag måste få dra frågan som följde efter den också, jag undrar varför de anländer så sent om sider. Den här frågan skulle man självklart ha fått när man själv gick i fyran eller femman och en på tok för stor del av skolan bestod av tuffa killar som gick i en åttondeklass med lite halvstökiga inslag.
Men så här ser frågan ut som jag får nu:
Finns det några speciella personer i området där du bor som du är rädd för? Kryssa ruta ett för ja, en person, två för Ja, flera, eller ruta tre för nej.
Jag hoppas att jag inte gör mig skyldig till något brott mot sekretessen här, men jag kryssade faktiskt det tredje alternativt, och jag hoppas att du kära medboende i Eskilstuna aldrig ger mig ett skäl att ångra det.