Ändå trampade jag i klaveret - inte bara en utan två gånger när jag tillsammans med en reporter besökte stans nya festival, Etown queer-fest i lördags.
Trots att jag vet att jag befinner mig bland människor som dagligen blir ifrågasatta och som just nu befinner sig i en miljö där så inte är fallet refererar jag till poeten som nyligen framträtt som "hon". Arrangören förklarar vänligt att det är hen som gäller, inte hon. Inte hjälpte det, en halvtimme senare flyger nästa "hon" instinktivt ur munnen.
Varför ska det vara så svårt att fatta? I bilen därifrån känner jag mig missförstådd och förorättad. Jag som med mitt ständiga predikande om människors lika värde minsann är så öppen och ickedömande. Tjenamors! En sekund senare inser både jag och reportern att vi precis varit med om att känna oss utanför och inte passa in bland alla andra. I en timme. Inte varje dag.
Det är då man förstår varför queerfestivaler behövs. Du hittar artikeln från Etown queer- fest här.