Taxichauffören inväntar inget svar på det som egentligen inte var en fråga. Den sena timmen, ensam tjej. Han har varit med förr.
– Det ska inte behöva vara så, fortsätter han, nu med uppenbar irritation i rösten. Vi dryftar ämnet en stund. Jag känner mig aningen besvärad och använder en lättsammare ton än den som egentligen är med sanningen överrensstämmande. Vill inte gärna erkänna att jag valde taxi av just den anledningen.
Försiktig förnuftighet eller fåniga farhågor? Vet inte. Ibland blir jag irriterad på känslan av otrygghet och väljer att trotsa den. För att gatan, parken, staden är lika mycket min som alla andras. Det valet innebär dock överväganden om vägval, sida på gatan, samt uppsikt och analys av omgivningen. Inte stillsamt strosande. Följaktligen är mycket lite vunnet.
Men taxichauffören har ju rätt. Det ska inte behöva vara så.