Däremot verkar jag ha utvecklat någon form av modern samtidsfobi. Jag har klickkatastrof-tankar. Ser framför mig hur minsta lilla klick på fel länk vips innebär förstörd dator, obrukbar mobil och länsat konto. Förmodligen alltihop. Samtidigt. Jag blir stressad av alla (inbillade) faror ett felaktigt klick kan innebära. Överanalyserar vilka sidor på nätet som förtjänar mitt förtroende för kortköp och klassas följaktligen som stenåldersmänniska av omgivningen.
Så i går hände det. En till synes vanlig artikel i mitt flöde lockade. Så jag gjorde det. Klickade. Tre sekunder senare, när något helt annat fejkartat uppenbarar sig på skärmen får jag panik. Klickar bort det farliga. Ytterligare tre sekunder senare kallsvettas jag. Skenar iväg fullstädigt. All form av it-säkerhet på mils avstånd har givetvis slagits ut. Ingen tvekan om saken. Nu är det kört. När så äntligen, efter vad som känns som en evighet, it-kompetent folk avfärdar det hela med en axelryckning kan jag pusta ut.
Faran är över. Tack och lov. Tror jag. Kanske. Klickfobi finns uppenbarligen. Jag har den ju. Den här krönikan kan ni förresten läsa på webben också. Om inte mitt katastrofklick på något mystiskt sätt har infiltrerat de burkar som sköter den avdelningen vill säga...