Här är jag – vem bryr sig–egentligen?

För fyra år sedan lämnade jag Facebook. Det är inget märkvärdigt i sig, och jag förväntade mig inte heller några digitala bekräftelsetummar efter den sortin. Den sociala arenan ser olika ut för varje individ. Vissa av oss uppträder på den varje dag och trivs i ljusreflektionerna från uppladdade semesterbilder, förlossningsdramatik och middagar med höga stearinljus. På den digitala amfiteaterns cybergolv står vi utklädda, nakna, rädda, arga eller lyckliga. Många av oss känner en hatkärlek inför föreställningens såväl villkorslösa som prestigetankade gestaltningar i det oändliga informationsflödet. Så hur hamnade jag i den änden av tråden? Nästintill egoberusad av mina figursydda tankar, håller mina tecken för den här krönikan på att ta slut. Jag, och kanske även du, borde logga ut och i stället checka in till den fysiska och levande bekantskapslobbyn som ligger ett knapptryck från oss.