"A promised land" var svårare än vad jag trodde.
Back to basics
Ena minuten är det vår och andra haglar det slask från skyn. Coronapandemin tycks aldrig gå över och Paul Rey kom alldeles för långt i Melodifestivalen. Det är inte mycket som är kul nu. Därför tycker jag att man denna månad kan unna hjärnan lite spabehandlingar. Med det menar jag att konsumera "The Office", lyssna på "Release me" med Agnes och botanisera i arkivet på din favoritpodd. Det vi redan känner till kräver mindre mental energi att bearbeta. Man måste inte öva inför nästa säsong av "På spåret" varje månad.
Grönt ljus för pappigt
Jag beställde hem ett par av de pappigaste skorna jag kunde hitta på nätet. Halvfula, klumpiga, färgade streck och marshmallow-mjuka sulor. Mitt livs bästa köp. Det känns som jag går på moln. Nu väntar jag bara på att stor-bebis-modet ska ta form i vinter. Det vill säga overaller, arktiska stövlar och pyjamas.
Månadens nederlag – "A Promised Land"
Jag började bläddra i Barack Obamas självbiografi för några veckor sedan. Att allt är på engelska var medvetet – jag ville inte låta någon översättare agera språklig barriär mellan mig och den före detta presidenten. Efter första kapitlet bestämde jag mig för att börja skriva ned de engelska ord jag inte begrep. Listan blev lång och nu ligger boken i hyllan, samlar damm och kollar elakt på mig.
Hiss – Säsong två av "Exit"
Säsong två av den norska NRK-serien "Exit" är ett måste.
Vi får fortsätta följa det svinrika Oslogänget när de super, knarkar, är otrogna mot sina fruar och blankar aktier. "Solsidan från helvetet", har kritiker bland annat sagt. Inte blir det mindre spännande när (spoilervarning!!) självaste Rolf Lassgård dyker upp som pengamagnaten Beskow. Allt skall ses!
Diss – "Snowpiercer"
Nej tack till ännu en säsong av "Snowpiercer".
Jag tvingade mig själv lida igenom första säsongen av Netflixserien i somras. Nu spottar säsong två ur sig avsnitt varje vecka. Postapokalyptisk drama, lika ytlig som en bicepscurl, baserad på en lika dålig film med samma namn.
Månadens gåshudslavett – en kort stund där munnen gapade och det kändes som att tid och rum upphörde att existera
Det var när jag såg dokumentärklassikern "Judagölen" (1982) som handlar om en dräng som mördade en judisk gårdfarihandlare vid en göl i Sävsjö på 1870-talet. Historien drivs framåt av vittnesmål av gamla bybor och vad de hört från sina föräldrar. Unika berättelser ligger gömda i våra avfolkningsbygder – och nu vill jag att de ska bevaras mer än någonsin. Tack för en mustig 40 år gammal käftsmäll, Staffan Lamm!
Markus Aamisepp, självutnämnd populärkulturell konnässör och spanare i största allmänhet.