Det är en regnig höstliknande dag i januari när Ronny Thorén, eller ”Guide” som artistnamnet var, välkomnar oss in i värmen i sin vita villa i Eskilstuna.
Det är kanske inte många grannar som känner till att de bor nära en gammal schlagerstjärna, men Ronny själv minns det som att det var i går.
Han gjorde sin debut i Melodifestivalen för 25 år sedan och på den tiden fanns inga deltävlingar. Roger Pontare vann finalen med låten ”När vindarna viskar mitt namn” och fick representera Sverige på hemmaplan, i Globen (nuvarande Avicii Arena), i Eurovision Song Contest 2000.
Så, vad minns Ronny och vad hände efteråt? Vad gör han i dag?
– Det var lite häftigt, det var inte tänkt att jag skulle vara med utan vi hade fått ett skivkontrakt och skulle släppa en singel, jag och min manager Nebbe (Nebojsa Andrejev reds. anm.). Nebbe betyder mycket för mig... det var han som berättade att den som skulle sjunga en låt var för ung, så då fick jag testa och valdes bland många andra.
– Det var väldigt omtumlande men även jättekul. Jag hade innan det inte spelat så mycket på större scener, utan mest pubar och krogar, så att gå från det till att halva Sveriges befolkning skulle se mig var självklart omvälvande. Många andra njöt och hade kul på kvällarna medan jag gick och la mig och behövde ha tv:n på för att kunna sova. Stackars Nebbe som delade rum med mig fick inte sova under veckan, säger Ronny.
Ronny minns genrepet.
– Jag var helt stel, jag var som en bokhylla, så jag var absolut inte nöjd och var otroligt nervös inför finalen.
Han fortsätter:
– Jag hade väldigt erfarna personer i min kör, bland annat den legendariska sångerskan Nana Hedin, så det var en tung grej. Hon är min största idol.
– På finalen var jag först ut så bara någon minut innan kom en superstressad producent fram till mig och sa: ”Nummer ett, vad du än gör, gör inte bort dig för då kommer folk börja zappa och byta kanal”, och det är inget man vill höra som debutant naturligtvis, det gjorde inte saken bättre.
Hur gick det för Ronny?
Jo, bokhyllan var som bortblåst och allting satt. Ronny var supernöjd med sin prestation och slutade femma.
Låten ”Vi lever här, vi lever nu!” hamnade dessutom på Svensktoppen.
Men efter Melodifestivalen blev det inte riktigt som han hade hoppats. Han förklarar det dels på grund av den nedgångna CD-skivbranschen, dels på grund av den musikstil han sysslade med och att han därför behövde välja mellan sin familj och musiken.
Valet föll på familjen efter samtal med skivbolaget, och sedan dess har Ronny Thorén haft ett civilt yrke.
– I dag jobbar jag på en bank, på ett nordiskt finansbolag med effektivisering. Jag har en chefsroll och har folk lite överallt i Norden och Polen. Jag pendlar till Stockholm tre gånger i veckan, och firar även 25 år här, så jag trivs verkligen.
– Det jag tar med mig från Mello in i mitt jobb är att prata inför människor, när jag blir nervös i vissa situationer på jobbet tänker jag: ”Du har sjungit för halva svenska befolkningen, det här är tio personer, det är ingenting”. Jag tar även med mig att man klarar av svåra situationer, när det väl gäller, då kan du. Det tar jag med mig i massa grejer så det är fantastiskt.
Har du funderat på att göra comeback?
– Jag skulle lätt vilja vara med i Melodifestivalen igen men då som låtskrivare, inte som artist.
Följer du Melodifestivalen i dag?
– Ja, det är skitkul att titta på. Sedan har det förändrats, när jag var med var det bara en kväll och kändes lite mer exklusivt. Nu är det mer utbrett så det är kul att fler får chansen och att det är fler musikstilar, men det blir mer utdraget.
När Ronny Thorén tänker tillbaka på sin upplevelse i Melodifestivalen är det med stolthet och glädje, och han vill via tidningen skicka en hälsning till alla de som följt honom och som fortfarande hör av sig:
– Tack för stöttningen!
Sista frågan, hur firar du ditt 25-årsjubileum?
– Jag kommer så klart fira med att dricka bubbel, kolla på Mello och hylla och såga, som det ska vara, säger Ronny och skrattar.