Jacob Zetterman är reporter på tidningen Dagen och har lång erfarenhet av att bevaka kyrkans politiska värld. Han har förståelse för att gemene man har svårt att greppa vad kyrkopolitiken handlar om.
– Det låga valdeltagandet talar sitt tydliga språk. På många sätt är kyrkovalet faktiskt obegripligt, säger han.
En förklaring, enligt Zetterman, är att partiernas budskap ligger så långt ifrån de faktiska sakfrågorna.
– I de senaste kyrkovalen har retoriken från flera grupper varit att det gäller att stoppa de högerextrema från att få inflytande, samtidigt som de betonat att de själva står för människors lika värde och att kyrkan ska vara öppen för alla. Men det är inga frågor som kommer att avhandlas på kyrkomötet. Kyrkan är ju redan öppen för alla.
Varför är det så här?
– Jo, det är nog för att de frågor som de facto behandlas i Svenska kyrkan inte fungerar när man ska locka halva svenska folket att rösta. De berör inte tillräckligt många.
– Istället blir det många pseudodebatter, och jag vet inte varför. Är det för att det är så obekvämt att ta tag i de konflikter som faktiskt finns, eller är det för att man vill vinna billiga poänger?
En annan orsak till förvirringen är att man förväntas välja mellan så många partier – eller nomineringsgrupper som det heter på kyrkospråk. Och att det dessutom saknas tydliga block.
– Till och med jag som bevakar de här frågorna har svårt att förstå skillnaderna ibland, säger Jacob Zetterman.
Men bortom alla floskler går det ändå att skönja verkliga konfliktlinjer i kyrkopolitiken. Den verkliga elefanten i rummet är frågan om kyrkans ekonomi, som till följd av medlemsflykt blir alltmer ansträngd.
– På sikt måste man prioritera på alla håll och kanter, mellan verksamheten och de egna tillgångarna. Det här blir konkret på församlingsnivå, där många tvingas sälja av sina fastigheter och därmed göra ett val mellan verksamheten och kyrkans kulturarv. Men det är det nästan ingen som talar om i kyrkovalet, säger Jacob Zetterman.
En annan stor stridsfråga handlar om vem som egentligen ska bestämma i kyrkan. Den ena sidan representeras av riksdagspartierna, som i stort är nöjda med det nuvarande systemet där varje enskild medlem har rätt att rösta i valet. Motsatta sidan, där Posk (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) utgör den största nomineringsgruppen, menar att de som är mest engagerade och arbetar i kyrkan borde ha mer att säga till om.
– De vill ändra hela systemet så att det istället blir indirekta val där varje församling skickar delegater till kyrkomötet, säger Jacob Zetterman.
Frågan är tätt knuten till den andra stora stötestenen: Den om vad partipolitiken egentligen har i kyrkan att göra. Svenska kyrkan skildes från staten år 2000, men ändå är det politiska partier som bestämmer.
– Sverige är en udda fågel, systemet är helt unikt – det finns inga andra kyrkor i världen som styrs av politiska partier, säger Jacob Zetterman.
Men för den skull tror han inte att partipolitikens tid är slut i Svenska kyrkan.
– Det finns egentligen bara ett sätt som partierna kan försvinna från kyrkopolitiken, och det är att de själva beslutar på sina stämmor att inte längre ha någon närvaro i kyrkopolitiken. Så länge partierna vill sitta kvar kommer de att göra det, säger Jacob Zetterman.