Sven-Ivar Gustafssons gård ligger drygt 200 meter från fältgränsen som består av lite skog. Han frågar sig var och varannan dag varför skjutfältet ska ligga där det ligger och är arg och oroad över försvarets planerade utökning i området.
– Förut gick fönstren sönder och kåken skakar av de där stora tunga stridsvapnen. Länna svets och smide har besvär med sina maskiner på grund av skjutningarna. Det är mer skjutningar nu än det någonsin var på P-10-tiden, säger Sven-Ivar Gustafsson.
– Jag tycker militären är ena ynkryggar som inte vågar prata med oss, de vet var vi bor. Som de bemött oss är bedrövligt. Men för grannsämjan är det väldigt bra.
Läs hela artikeln i tisdagens papperstidning.