När min mamma läste om Alfons för mig var det där med att ha tråkigt så konstigt. För vem vill ha tråkigt? Det lät ju knäppt, tänkte jag.
Samma diskussioner hade jag med mina egna barn när jag läste för dem. Nä, det bästa vore ju om det var julafton och födelsedag varje dag, resonerade de.
Men som vuxen har jag på allvar förstått djupet och visdomen i Alfons farmors devis. I dag kan jag längta efter att ha tråkigt, drömma om att få möjlighet att tänka långa tankar. De där kloka och viktiga funderingar som kommer när inget annat pockar på uppmärksamhet. När jag kan lägga hemarbetet åt sidan, inte kollar Facebook eller på någon tv-serie.
Jag kan till och med planera in tid för att ha lite tråkigt, för att jag längtar efter det. Mitt bästa tips är en promenad i ensamhet utan mobil.
Jag och min man försöker numera planerar in tråkiga perioder med jämna mellanrum i vår familjs annars ganska hektiska liv. Visst är det kul med balett, saxofon, innebandy, tvärflöjt, simning, tennis och rytmik, förutom skolan och arbete och sedan lite kompisar och vänner på det. Men på samma sätt som jag längtar efter vardagen när jag blivit mätt på semester så krävs det att vi har lite tråkigt ibland för att uppskatta det vi tycker är kul, tror jag.
Om man inte vet hur det är att ha tråkigt, hur ska man annars veta att det man gör är kul?
Men att skapa förutsättningar för att ha tråkigt är faktiskt inte helt lätt. Förströelsen via mobilen, tv eller dator är bara ett klick bort. Därför är en tripp till landet och vårt sommarhus utan tv, dator eller fungerande wi-fi, den perfekta detoxen.
För det är i tråkigheten som det intressanta föds. Det är när hjärnan har ledigt som nya tankar väcks och idéer kläcks. Det är då mina barn konstruerat sina bästa ritningar och hittat på sina mest fantastiska idéer. Sådant som sedan lett till dagar av fantastiskt byggande av kojor, sjörövarskepp och bilar.
Och det är de där tråkiga dagarna som jag har löst de mest svårknäckta dilemman och kommit på de roligaste sakerna.
Så jag önskar er alla en tråkig helg. För vem vet vad som kan födas ur det?