Det gigantiska trädet, som även rönt intresse hos trädgårdsföreningar, blommar ovanligt tidigt i år.
– Det kom knoppar i slutet av april och sedan exploderade det i samband med sommartemperaturerna nyligen. För det mesta dröjer blomningen till längre in i maj, berättar Ann-Louise Persson.
Men sina 58 år är hon nästan jämngammal med magnolian, vars historia börjar 1969 hos morbror Arne i Skåne.
– Den trivdes inte där så morfar Halvar och mormor Tora tog hit den i en sopsäck på tåget. Trots att de fick höra att vår klimatzon inte är lämplig.
Trädet fann sig dock väl tillrätta i sitt nya hem i Malmköping och är sedan dess tätt sammanflätad med familjens historia. Ann-Louise Persson minns docklekar med bästa vännen på picknickfilt under dess blommor och fikakalas där trädgårdsmöblerna flyttades runt utifrån var utsikten var som bäst. Men några minnen av att ha klättrat i magnolian som barn har hon inte.
– Nej, det fick man göra i fruktträden istället, magnolian var alltid lite helig. Mamma älskade den och det gör jag också. Varje år när den blommar i rosalila är det lika fantastiskt, jag blir aldrig mätt på det, säger hon med eftertryck.
Den ståtliga magnolian var inte den enda anledningen till att mamma Kickan Pettersson var bekant i trakten. I 30 år var det hon som såg till att Malmköpingsborna fick sin morgontidning i brevlådan.
– Hon cyklade i ur och skur med tidningar på nätterna och var aldrig rädd, trots att hon träffade på konstiga typer och till och med såg inbrott någon gång.
Tårar av stolthet och kärlek letar sig ner längs med Ann-Louise Perssons kinder när hon pratar om sin mamma. Kickan Pettersson föddes i huset och levde hela sitt liv där. 2016 gick hon bort, sex år efter maken Uno. Numera ekar det gula trähuset tomt. Men Ann-Louise Persson, som själv bor med sin familj ett stenkast bort, gläds åt att äldsta dottern Anna valt att föra traditionen vidare. Efter en nära förestående renovering och utbyggnad blir hon och hennes familj den femte generationen att njuta av magnolians prakt.
– Förra året drog den iväg på längden och växte in i äppelträdet. Det verkar aldrig finnas något stopp för det trädet!