Leif Jacobsson, fotograferad 2018 då hembygdsgården i Malmköping visade en nostalgisk utställning om Mellerstera Södermanlands järnväg.
Den ärofyllda priset Sörmlandsmedaljen tilldelades i år Malmköpingsbon Leif Jacobsson. Det för ett långt och betydelsefullt engagemang i Södermanlands liv och historia.
– När man jobba i stortsett ideellt så är det här sådant som gör att det känns som lön för mödan. Det känns hedervärt, faktiskt, säger Jacobsson.
Medaljen delas årligen ut av Länsstyrelsen Sörmland. Under högtidliga former mottog Jacobsson priset på onsdagen, då landshövding Beatrice Ask överlämnade det.
"Leif Jacobsson är på många sätt en folkkär profil i vårt län och en värdig mottagare av Sörmlandsmedaljen", säger hon i ett pressmeddelande.
Att ha en medalj i sitt hem känns kul, tycker Jacobsson. Men den har inte fått någon speciell plats än.
– Det är ju inget man springer och bär på sig jämt, för då tror de att man är låghalt! Men det finns ju tillfällen då man kan lyfta fram den och känna att "den här fick jag i alla fall!".
Jacobsson hyllas som en stark kraft i arbetet med att utveckla hembygdsrörelsen, speciellt gällande besöksnäring. Han uppmärksammas bland annat för sitt arbete med att utveckla Malmköpings hembygdsgård men också för att ha varit med och startat Gammaldags marknad 1977.
Redan 1972 började han engagera sig för hembygdsrörelsen och har dessutom gjort 25 år på radion med programmet "Minnesluckan".
– Det blev 1551 program där jag hann intervjua omkring 850 sörmlänningar, berättar han.
Leif Jacobsson fotograferad i samband med en bokutgivning för tio år sedan.
Förutom de åtta böcker han också skrev på ämnet har han sparat nästan allt ljudmaterial på cd. Nu ska de lämnas över till Sörmlands museum för bevarande.
– Det är människor som har berättat om sina liv. Den äldsta jag hade med var en 104 årig kvinna som hade sett den första bilen rulla fram på det som i dag är E4:an. Henne hade jag med bara dagarna innan hon dog och hon var jätteduktig på att berätta!
Han har besökt "varenda socken i Sörmland" för att göra sina program, driven av sitt historieintresse och glädjen i mötet med människor.
– Det är så spännande att få sätta sig ner hos människor och få dem att sänka garden lite och våga och vilja berätta.
Han är tacksam för medaljen och ser den som ett bevis på uppskattning för det arbete han så länge har utfört.
– Jag är naturligtvis glad och tacksam, men jag växer inte över trädtopparna för det, lovar han.