För Helena Stucki innebär behandlingen på Karolinska sjukhuset i Stockholm en enkelresa på 65 mil.
Helena Stucki är uppvuxen i Malmköping men bor sedan över 20 år i Duved, knappt en mil utanför Åre. Sedan i november förra året kämpar hon mot livmodercancer och har isolerat sig i hemmet sedan cellgiftsbehandlingen tog sin början.
– Vi har inte gått i affärer sedan i november, vi handlar allt via nätet. Vi träffar i stort sett ingen och gör vi det är det utomhus med minst två meters avstånd. Jag är i stallet på dagtid när ingen annan är där och tar hand om min häst, allt för att undvika att bli sjuk.
Helena låg inne på Karolinska sjukhuset under nyårsveckan då hon fick sin första kur cellgifter i droppform. Behandlingen fortsatte sedan varannan vecka med sprutor i Östersund, som ligger elva mil bort, innan Åre hälsocentral tog över.
– Till slut var det större risk att jag dog i en bilolycka än av själva cancern så det kändes tramsigt att hålla på att åka.
I början av mars kom dock beskedet att de snällare cellgifterna som Helena fått i sprutform inte länge bet på tumören. Hon behöver starkare cellgifter som hon endast kan få via dropp – på Danderyds sjukhus i Stockholm.
Att bryta isoleringen och bege sig till Stockholm innebär en stor risk för Helena. Cellgifterna bryter ner alla celler i kroppen och påverkar därmed immunförsvaret. Hon har tappat åtta kilo sedan behandlingen inleddes.
– Det är klart att det påverkar kroppen. Jag känner att min kondition och hela mitt allmäntillstånd är långt ifrån vad det var innan det här. Jag är inte i toppform direkt, säger hon och fortsätter.
– Prognosen är god så länge jag kan fortsätta behandlingen. Men om jag får covid skulle jag förmodligen bli väldigt sjuk och då kan man inte ge mig cellgifter eftersom det bryter ner kroppens celler. Då är cancern farlig.
Hon har vädjat till såväl Region Jämtland Härjedalen som till Folkhälsomyndigheten, FHM, om att bli prioriterad för vaccin mot covid-19 med tanke på hennes rådande situation.
– Jag fick panik av tanken på att åka ner till Stockholm när vi är mitt i tredje vågen av en brinnande pandemi. Jag tog kontakt med regionen och sa att jag inte längre kan isolera mig och resa på ett smittsäkert sätt. Jag vet inte om jag klarar av att sitt och köra själv till Stockholm varannan vecka samtidigt som jag genomgår en cellgiftsbehandling.
Helena Stucki är uppvuxen i Malmköping men bor sedan drygt 20 år i Duved/Åre. Här ses hon med hästen Helmer som hon tar hand om under dagtid i stallet när ingen annan är där.
Av Region Jämtland har Helena fått blankt nej på att prioriteras upp i vaccinkön, de hänvisar till FHM:s prioritering. FHM i sin tur menar att det är upp till regionerna att göra omprioriteringar.
– Någon måste ha huvudansvaret, man kan inte bara säga att det är någon annans fel. Mittemellan sitter kanske tusen personer som har cancer och andra kroniska sjukdomar och behöver behandling men som inte får vaccin. Det gör mig riktigt förbannad. Jag orkar tjata och bråka. Men hur många är det som inte orkar det?
Helena tycker att hon antingen borde få vaccin eller vård i Östersund som skulle innebära smittsäkert resande och däremellan fortsatt isolering hemma.
– Det borde finnas lite flexibilitet i hur man väljer att vaccinera och var man väljer att ge behandlingarna. Just de cellgifterna jag får ges bara i Umeå eller Stockholm men Östersund har börjat förbereda för att söka licens för att få beställa de cellgifter jag behöver. Jag hoppas innerligt att ansökan godkänns och inte tar för lång tid att få igenom.
Hittills har Helena Stucki inte fått något gehör för sin vädjan att kunna få ta emot cellgiftsbehandlingen med dropp på sjukhuset i Östersund istället för i Stockholm.
Den sjunde mars tog sig Helena till Stockholm, hennes man lyckades få ledigt och kunde skjutsa henne. I en vecka bodde de i en campingstuga tio minuter från Karolinska. Om hon inte får skjuts skulle hon tvingas till åka tåg och bo på patienthotell, ett långt mer osäkert alternativ.
– I går sa jag till åtta personer under mitt sjukhusbesök att hålla avstånd. Jag förstår att det här sprids, säger Helena när tidningen pratar med henne från campingstugan.
Helenas behandling kommer pågå i minst två månader till. Ytterligare en tur till Stockholm är oundviklig, sedan hoppas hon att hennes vädjan kan ge resultat så hon istället kan få åka till Östersund varannan vecka för cellgifter. Eller blir prioriterad för vaccin.
– Jag undrar hur många som sitter i samma situation som mig? Personer som måste bryta sin isolering, träffa läkare och annan sjukhuspersonal och kanske resa kollektivt. Är det viktigare för en fullt frisk pensionär att få krama barnbarnen än för mig och andra att få livsviktig vård?