Är det ditt livs viktigaste mål?
– Ja, det är det, än så länge.
Hur var känslan när du såg bollen gå i mål?
– Det var obeskrivligt, en jäkligt skön känsla och en stor lättnad. Vi hade kommit tillbaka från underläge 3-5 och precis klarat av ett numerärt underläge när målet kom.
Var det bra drag i Thomashallen?
– Det var ett riktigt tryck, de fick stänga dörrarna en halvtimme innan matchen för att det var fullsatt. Det är riktigt kul att så mycket publik kommer och stödjer oss, det har de gjort hela säsongen.
Du började säsongen i Malmköping i division 3, men gick sedan tillbaka till Strängnäs i ettan. Har du svårt att bestämma dig?
– Haha, nej, det var på grund av brandkåren i Malmköping som jag började spela i Malmköping. Men sedan kom en kille som kunde ta min plats så jag kunde få en annan roll och kunde börja spela i Strängnäs igen. Det är här jag vill spela, det är en större utmaning.
Ni har ena benet i allsvenskan, vad krävs för att ni ska ta steget fullt ut?
– Det som krävs är samma slit som vi har visat upp de senaste fyra matcherna, om inte ännu mer slit.
Är du förvånad över att ni har gått så här långt?
– Att vi skulle vara med i toppen trodde jag, men att det skulle gå så här bra var inget man kunde förutspå. Men jag är inte chockad för vi är ett jämnt och bra lag.
Vad har du för personlig målsättning med innebandyspelandet?
– Jag var med när vi gick upp i ettan, bara det var grymt kul och att få vara med på den här resan är också grymt kul. Än så länge är innebandyn bara skoj, prioriteten ligger på jobbet. Vi får se var det slutar.