Johanna och Lina Svensson är lyckligt gravida. Men det krävdes 6374 olika mediciner och tabletter, 270 ägglossningstest, 49 sprutor och 39 graviditetstest för att nå dit.
Efter att ha utretts och bedömts som lämpliga föräldrar gjorde Lina och Johanna flera inseminationer och ivf-behandlingar genom regionen. Därefter har paret tömt sina besparingar för att fortsätta försöken utomlands.
När de berättar om sin känslomässiga och medicinska resa är det lätt att tappa räkningen på antalet hoppfulla plustecken på graviditetstest som har bytts mot förtvivlade missfall.
Samtidigt har många runt om kring dem blivit gravida och fått små gulliga bebisar. Då har tillflyktsorten Fållökna varit en plats där de har kunnat andas ut.
– Där har vi kunnat vara ensamma och låtsas att allt är bra, att vi bara har en mysig liten helg utan några bekymmer, säger Lina.
Men nästa gång de åker från hemmet på Gotland till stugan utanför Malmköping kommer de inte att vara ensamma. För nu är BB-väskan packad och vilken dag som helst ska paret äntligen få möta sin efterlängtade dotter.
– Det känns så overkligt, säger Johanna och strålar ikapp med sin fru.
Det var strax innan jul som de "plussade" och högtidshelgen blev allt annat än traditionell. På grund av pandemin fick de stanna på ön och fira själva – vilket var ganska skönt. Den här julen var det bara de två och det hoppfulla gravidbeskedet.
– Och nu ligger hon här! På vårt trettonde försök, säger Johanna och klappar Lina på magen.
När halva graviditeten hade passerat bjöd de in alla som vill att följa deras resa genom Youtube-kanalen "Gravid vecka för vecka" som görs i samarbete med Libero. Där har de delat med sig av funderingar, förberedelser och förväntningar – men också om vad de har gått igenom för att nå hit.
– Tidigare har det nästan bara varit våra föräldrar som har vetat om det. Det har varit för tungt att prata om, säger Johanna.
"Det har varit våran fristad dit vi kan åka ut och vara själva. Där kan vi bada, elda, äta någonting gott och bara vara", säger Lina om huset i Fållökna utanför Malmköping.
I vecka 23 gjorde paret ett specifikt avsnitt om sin IVF-resa, som i skrivande stund har spelats upp över 12 500 gånger.
Trots att bebisen är färdigbakad i magen har de svårt att förstå vad som faktiskt väntar.
– Vi är så otroligt tacksamma. För forskning, för IVF och för att det finns människor som donerar sina könsceller så att andra kan bli gravida. Det är så fint!
Ofrivillig barnlöshet klassas som en sjukdom av WHO, men Johanna och Lina upplever en stor okunskap kring frågan vilket lätt leder till att folk är okänsliga kring deras situation.
– Vi har fått höra "skärp dig" eller att vi ska vara glada för andra när de har fått barn, eller "det är så livet är". Det sitter så klart kvar hos oss, den här sorgen sköljer över en ibland. Vi har inte haft någon paus där vi har hunnit läka, allt har gått i ett, säger Lina.
Sociala medier har både varit ett stöd och ett helvete genom den resa som paret har gjort. "På julen, midsommarafton och mors dag. Då loggar vi ut och stänger av våra telefoner. Och på första april med alla okänsliga gravidbeskedskämt", säger Johanna Svensson.
De känner en form av bitterhet som gör sig påmind ibland.
– Tänk att det var så här det skulle bli? Att det skulle ta så här lång tid och att det skulle kosta flera hundra tusen.
Hur man som anhörig eller bekant ska göra kring personer som är ofrivilligt barnlösa är så klart olika från fall till fall. Men för Johanna och Lina är det viktigt att poängtera att man som ofrivilligt barnlös inte har någon redovisningsplikt, även om just de har valt att berätta mycket om sin gravidresa.
De önskar att folk slutade slentrianfråga om barn. "Vill inte ni ha barn?" och "Nu börjar det väl snart bli dags för er?" har varit ständigt återkommande frågor från nära och bekanta, i all välmening.
– Tänk på att du aldrig vet vem du har framför dig eller vad den går igenom i tysthet.