Det var den historiskt bevandrade Leif Jacobsson som svarade för rundturen, och Robert Gustafsson som känner bygden från barndomen och en del av ungdomen var alldeles fascinerad.
— Tänk att Sörmlands historia är så våldsam och så blodig. Men det rimmar ganska väl med gubben Allan Karlssons historia. Den är ju inte helt oblodig den heller.
Inspelningen av filmen lyckades annars missa både Malmköping och Byringe.
Nästan allt spelades in i Stockholm och Uppland. Utom alla de scener som föreställer USA och Ryssland som är inspelade i Ungern och scenerna från Bali som är inspelade i Thailand.
Men Robert Gustafsson påtalade flera gånger under rundresan att Felix Herngren gjort sin research väldigt bra.
— Jag känner igen mig på flera platser här, det är ju så här det ser ut i filmen också.
Robert var annars en av de senare att upptäcka Hundraåringen. Det var för tre och ett halvt år sedan som han blev uppringd av Felix Herngren som just köpt filmrättigheterna av författaren och vände sig direkt till Robert med frågan om han ville spela huvudrollen.
— Jag sträckläste boken och kunde bara säga absolut. Det här är ju en utmaning som heter duga. Den vill jag inte missa.
Inspelningen blev förstås krävande
— Huden tog mycket stryk, jag satt i sminken i timtal. Men rollen passade mig verkligen. Jag har egentligen alltid velat vara äldre än jag är.
— Jag började exempelvis med glasögon långt innan jag egentligen behövde det.
En liten glimt om hur det är att verkligen bli gammal fick Robert på köpet.
— Jag träffade till och med en gammal dam vid ett tillfälle som flirtade lite med mig. Det var enormt trösterikt att upptäcka. Så skulle jag nu bli så gammal som 100 så kan jag tänka mig en ganska romantisk period i livet. Med väldigt lite konkurrens.
Intresset för filmen är väldigt stort och redan innan den haft svensk premiär så har 40 länder anmält att man vill köpa filmen.
— Jag vet att fransmännen tror såpass på idén att man bett om 280 kopior.
Men går den hem i alla läger?
— Det är ju en sorts komik som är allt utom yvig eller skränig. Det är inte så mycket Jim Carrey över det hela. Mer då som Lars Molin.
— Jag tror att det går hem. Allan är kanske den fåordigaste karaktären jag spelat. Han lever i nuet och är politiskt inkorrekt. Men just detta med att leva i nuet tilltalar mig. Jag tror annars att vi lite till mans skjuter upp saker och ting till senare i alltför hög grad. Vi planerar och planerar... När jag blir pensionär då ska jag... I stället för att verkligen göra slag i saken och bara göra.
Hur ser närmaste framtiden ut? Finns det planer på att sammankalla Killinggänget igen?
— Vi är väl inte längre bort än att någon presenterar en bra idé och ringer till någon, som ringer i sin tur till en tredje. Det är inte alls otänkbart.
Men inget konkret?
— Ingenting som är officiellt riktigt ännu.