Malmköping hemsöktes under helgen av allsköns osaliga. Längs perrongen vandrade bland andra en kuslig spökflicka med blodrött ansikte och trafikmästare Sten O Doed. (Björn Sjöberg och dottern Ida)
Falsettgälla barnskrik ekar i den hemsökta vagnen när det morrande monstret slår sin yxa i vagnssidan med ett klånk. Än värre ska det bli, för det är halloween på Malmköpings museispårväg och inget är sig likt. Längs med spåren glimrade ett pärlband av marschaller och ombord på spårvagnarna hängde spindelväven lika tjock som dimman i Lützen.
Perrongerna hemsöktes av läskiga ruskprickar. Som trafikmästare Sten O Doed (alias Björn Sjöberg), likblek med förvrängda ansiktsdrag.
– Jag är 640 år gammal och har vandrat fram och tillbaka på den här plattformen. Idag ska vi ta död på glädjen och låta ensamheten fylla vagnarna till bristningsgränsen, förkunnade han dovt.
Han var i gott sällskap av en 2,5 meter lång gestalt, med pumpahuvud och dasslocksstora knotiga händer som strök omkring. Inuti den läskiga jätten dolde sig Kristina Abelin, som skrämde slag på besökarna.
– Man får anpassa sig efter olika åldrar, men jag fick faktiskt en kram av en modig fyraåring, avslöjade hon.
Den kusligt högresta pumpan stryker intill Tobias Svensks spårvagn. Inuti dräkten gömmer sig Kristina Abelin.
Under fredagen och lördagen kördes skytteltrafik med fullbokade skräckturer ut i det okända. Under fredagen rullade åtta spårvagnsturer och på lördagen tolv stycken.
Klockan klämtade tid för avfärd och med Hosjö som destination och konduktör Johan Widén som ciceron bar det av.
– Vi har haft halloweenevenemang i fyra år och utvecklat det mer och mer. Vi är runt 35 personer som hjälps åt, hann han berätta innan vagnen plötsligt bromsade in.
Utanför tågfönstret hade det börja skymma och på en nyligen anlagd kyrkogård slet en dödgrävare. Plötsligt slogs dörrarna upp och en kuslig zoombie tog sig ombord till resenärernas ve och fasa.
Invid dörrarna hade familjen Hultenius från Eskilstuna fattat posto. Bästa utkiksplatsen, för de hade första parkett när osaliga och aliens närmade sig från alla fronter.
Familjen Hultenius från Eskilstuna vågade kliva ombord på skräckturen. Sjuårige Ludvig och lillasyster Selma, tre år, höll sig tätt intill föräldrarna Jonas och Liv. "Superläskigt!", löd Selmas recension.
Konduktör Johan Widén hade fullt upp att slänga de odöda fripassagerarna av tåget.
– Ursäkta konduktörn. Nu har vi ett till läskigt monster som kommer, sade sjuåriga Ludvig Hultenius och knackade konduktören Widén försynt på armen.
"Lite läskigt" var hans omdöme i halvtid, men lillasyster Selma, tre år, höll inte med.
– Näe, superläskigt! utbrast hon uppkrupen i pappa Jonas Hultenius famn.
Väl tillbaka i tryggheten på Malmköpingsstationen fanns alla möjligheter att höja maxpulsen igen i den kusligt hemsökta vagnhallen.