Herman Pihlträd har länge arbetat för och med andras bolag. Nu vill ha driva sitt eget och samtidigt hoppas han kunna göra gott för landsbygden som ligger honom varmt om hjärtat.
Ingenjören Herman Pihlträd växte upp på landsbygden i Länna och blir tydligt nostalgisk när han pratar om uppväxten. Efter sin examen 2005 började han arbeta med ett luftrenarföretag. Företaget växte från fyra anställda till 40 och Herman blev vd för företaget. I dag jobbar han som managementkonsult, kopplat till företaget som i dag är sålt till Unilever.
Efter att ha bott en tid i Chicago bestämde sig han och familjen för att köpa ett hus på landet 2015 och de föll snabbt för Bråhovda i Dunker. Herman längtade efter ett projekt där han kunde ge tillbaka till landsbygden och beskriver Sörmland som ett paradis med sin natur i kombination med närheten till Stockholm.
– Det är unikt att man kan bo i en storstad och bara åka knappt en timme och befinna sig på landet, säger han.
– Jag vill integrera det, ge tillbaka till den trevliga barndomen jag hade, bygga upp någonting där man kan bo och jobba och ha det bra på landet. Och att skapa välbetalda bra jobb på landsbygden så man kan leva och ha det bra här ute.
I USA hade han fått upp ögonen för öl och de många mikrobryggerierna som hade startats. Han hade en idé om att göra någonting liknande hemma på gården men känner att han ur miljöaspekt inte kan motivera att skicka flaskor, som till så stor del består av vatten, runt om i världen. Och målet är att nå långt bortom landets gränser.
– Visionen är att det ska bli ett stort etablerat internationellt varumärke, säger han och visar upp en fyrkantig flaska Bråhovda-gin, med gårdens bomärke stiliserat till logotyp.
Även om ambitionerna är globala så är produktionen småskalig och lokal så långt som möjligt.
Han säger att gin är rekordpopulärt, att systembolaget ser en tydlig trend och att det finns en uppsjö producenter i landet. Men många av konkurrenterna brygger sitt gin på importerade ingredienser. Den här görs på lokala råvaror, med bland annat vete från Flassbro gård.
– Enbär är den huvudsakliga kryddan och kan köpas jättebilligt från östeuropa. Det är en stor industri som de stora varumärkena använder sig av. Men vi får en helt unik smak av våra nordliga enbär som får en annan karaktär tack vare att de får många soltimmar på sommaren och lite mer kargt på vintern.
Trots att det kryllar av enbär i svensk skog och mark brukar inhemska gintillverkare importera sina, säger Herman Pihlträd. Arkivbild.
Till den första tillverkningen var han själv ute och plockade för att få en uppfattning av vad som krävs. Men i dag plockas bären av pensionärer och bärplockare från Thailand strax utanför Eskilstuna.
– Vi betalar i storleksordningen trettiogånger kilopriset mot lingon. Men det tar egentligen bara fyra gånger så lång tid att plocka så det är en jätteutväxling, säger Pihlträd.
Han säger att de flesta svenska ginproducenterna även importerar spriten som är dryckens grund, ofta massproducerat från Italien.
– Men vår gin kallas för en "terroir gin", vilket är ett uttryck från vinbranschen och syftar till det geografiska området.
Den är smaksatt av bland annat lingon från Ärla och korianderfrön från Österlen, men förhoppningsvis ska det odlas på plats i Dunker framöver.
– Det är lätt att göra gin, bara klicka hem alla råvaror på nätet. Men för mig handlar det mycket om tillverkningskedjan och om de miljömässiga aspekterna.
– Vi vet exakt vilka som har jobbat med vår produkt. Vi kan ta ansvar för den, säger han.
Enbär, korianderfrön och torkad rölleka ger drycken sin specifika och svenska smak.
För att kunna hålla det lokalt var han tvungen att hitta smakersättare för kardemumman och citrusfrukterna som ofta används i gin. Resultatet blev rabarber från Stavtorp och mynta från Ekerö. Dessutom ger torkad rölleka en smak som vill flirta med den svenska snapstraditionen.
– Den plockar vi själva, det växer jättemycket överallt här!
Drycken, som lanserades förra sommaren, säljs i genom Systembolagets beställningssortiment och på ett tjugotal restauranger. Bland dem Michelin-restaurangen Etoile i Stockholm och Malmköpings wärdshus. Den senare har dessutom hållit två ginprovningar i samarbete med Bråhovda. Den första var en lokal grej men ryktet nådde hela vägen till Ludvika.
– Därifrån kom sedan en herrklubb på sjutton personer som bokade övernattning och trerätters på Wärdshuset som gjorde att de hade en fantastisk omsättning den helgen, men huvudmålet var att komma på provning. De åkte över 20 mil för att vara i Malmköping över helgen och var så imponerade av gästfriheten och kvalitén på allt.