Båda började rida när de var sex år, de fick sina första egna hästar åtta år senare och när de slutade nian började de ägna sig åt islandshästar på heltid. Då hade Ia Lindholm och Denni Hauksson ännu inte träffats, men det gjorde dom när Ia kom för att jobba på samma gård som Denni på Island 1990. Ett halvår senare flyttade de till Sverige tillsammans. Sedan dess har de varit ett par och delat passion.
– Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar. Jag förstår inte de som slutar ha hästar, kan man leva utan dem? säger Ia.
Vi sitter i ridhuset på parets gård Lindnäs strax utanför Malmköping. Hit kom de efter att först ha bott i ett torp på 18 kvadratmeter med utedass i Lerum och nio år på en gård i Björklinge tre mil norr om Uppsala. Det var 17 år sedan de fann sin drömgård.
– Vi vill aldrig flytta härifrån. Vi älskar Malmköping, det är nästan unikt. Det är litet och mysigt men nästan allting finns här, säger Denni.
Han växte upp i Reykjavik och fick hästintresset till stor del via tv:s värld.
– När jag växte upp hade amerikanarna bas på Island så vi kunde titta på amerikansk tv och det var många westernfilmer. Det tror jag väckte mitt intresse för hästar, säger Denni.
Ia har sina rötter på västkusten och precis som Denni växte hon upp i en familj utan hästintresse, men båda två hade tidigt en dragning till djur.
– Jag blev väldigt förtjust i islandshästar när jag träffade dem första gången. Det är deras robusthet, temperament och hur de är att rida. De är väldigt trevliga och mysiga att umgås med, säger Ia.
Sedan de träffades har paret gjort i stort sett allt man kan göra inom branschen för islandshästar. De har haft hovslageri, turridning, ridläger, tränat andras hästar och har i 23 år i rad haft hingststation vilket innebär att de tagit emot ston för betäckning.
Sedan de kom till den forna mjölkgården utanför Malmköping har de byggt ridhus, två stall, sex ligghallar och ett 30-tal hagar. Som mest har de haft 120 hästar på gården, i dagsläget har de åtta. I dag vilar verksamheten på tre ben, hästuppfödning och utbildning av hästarna, utbildning av ryttare samt utveckling och framtagning av ridsportartiklar.
Kurserna som hålls utomhus för ryttare är den stadigaste inkomsten. Varannan torsdag och fredag brukar deltagarna komma men under pandemin har det utökats med en dag.
– Under mars och april hade vi mycket avbokningar. Så när jag i slutet på april skickar ut information om nya tider tänkte jag att det inte skulle bli något. Men det har aldrig varit så mycket bokningar, alla vill rida nu. Jag tar inte emot fler nu, vi får inte plats, säger Ia.
Både Ia och Denni har vunnit VM-medaljer från hästryggen, men det är som uppfödare de kan stoltsera med sina största framgångar.
– Det är en stor fördel att vi kan ta fram hästar själva. Vi vet vad vi letar efter och vad vi vill ha. Som uppfödare är vår starkaste sida vår ridkunnighet, säger Ia.
Det började med att Ia köpte stoet Freyja frá Tumabrekku 1991, hon fick sedan stona Diva från Gategården och Tindra från Gategården, två ston som 1998 blev utsedda till Sveriges högst bedömda fem- respektive sexåriga ston. Divas framgångar hade dock bara börjat, 2003 utsågs hon till världens högst bedömda islandshäst någonsin och behöll den titeln i fem år. Hästarnas ridegenskaper utgör 60 procent av bedömningen, resterande del baseras på utseende.
– Det är helt otroligt att få fram en sådan häst. Det behövs så mycket, det krävs bra gener, mycket kunskap men även en del tur, säger Ia.
Diva avlivades för fyra år sedan på grund av tumörer, men då hade hon hunnit få flera fina avkommor varav åtta såldes. Tack vare lyckad avel med Diva i spetsen har Ia och Denni kunnat ge verksamheten lite guldkant.
– Vi har sålt två hästar i år och kan då investera lite extra. Vi ska bland annat lägga om en del av taket i ridhuset och lägga om underlaget i paddocken. Om vi inte säljer någon häst håller vi oss bara flytande, vi väntar tills vi har sålt en häst med att göra investeringar, säger Ia.
Lyckad avel kan generera pengar, men det är en osäker bransch. Det tar lång tid från avel tills att en inriden häst är redo att säljas, minst fyra till sex år. På vägen får inget gå snett.
– Det är stora omkostnader med hästar. Är inte hästen en bra bit över medel är det förlust. Det räcker inte att föda upp en bra häst, den måste vara kanon och den får inte skada sig, säger Denni.