Tågstavarna, som måste bytas med mötande tåg när man ska rulla in på enkelspåret.
Lite försenade på grund av coronapandemin – normalt drar Svenska spårvägssällskapet igång i Malmköping i maj – rullade årets första spårvagnar på sträckan Malmköping-Hosjö i helgen.
– Vi har spärrat av vartannat säte, för att man inte ska sitta för nära varandra. Det var ju också så att Gammaldags marknad i Malmköping, som är en stor helg för oss, ställdes in. Då tänkte vi att vi ställer in maj, säger Magnus Svensson, trafikledare på banan.
Nu är spårvägen igång under helgerna fram till semestrarna och sedan sex dagar i veckan under högsäsong. Sträckan är 2 550 meter lång och tar 25 minuter att köra tur och retur. Den består av både enkel- och dubbelspår, och för att få lov att köra på enkelspårsträckorna måste föraren se till att byta tågstav, en målad träpinne, med mötande spårvagn. Tågstaven garanterar att den egna vagnen är ensam på sträckan.
På söndagen var tre ekipage igång, ur spårvägssällskapets samling av spårvagnar från tolv svenska spårvagnsstäder.
Vid hållplats Malmakvarn gick två passagerare på, Louise Lindblad och Jack Gilberg, som var på världens kanske minsta tågluff.
– Vi började vid muséet och vi har gått av och på vid varje hållplats. Vi gillar tåg, speciellt spårvagnar, säger de.
På spårvagnen kontrollerar 14-årige Daniel Johansson biljetterna och berättar om hållplatsernas namn och sevärdheter längs sträckan.
– Jag gick med i spårvägssällskapet för några år sedan och fick reda på att det här fanns 2017. Jag vill hålla på med spårvagnar, jag är väldigt glad för de vagnar vi har. Det är roligt att kunna visa upp historien, säger han.
Museispårvägen var förr del av sträckan Skebokvarn–Stålboga i "Mellersta Sörmlands järnväg". 1962 las persontrafiken ner på sträckan och 1967 även godstrafiken. Några år tidigare hade Svenska spårvägssällskapet bildats, för att bevara de gamla spårvagnarna som i rask takt försvann. Med högertrafikomläggningen 1967 las ännu fler linjer ner och sällskapet började leta efter någon bana, som kunde användas för de räddade spårvagnarna. Malmköpingsbanan hade just lagts ned och spåren fanns fortfarande kvar, så här byggde spårvägssällskapet upp vagnhallar, biljettkur och verkstad. Sedan 90-talet äger sällskapet marken och ordnar ett veckolångt sommarläger för ungdomar, som bland annat får hjälpa till med spårtrafiken.
Omkring 100 personer är mer eller mindre aktiva runt museispårvägen, berättar Magnus Svensson.