Olle Smeds mest kända verk är Sörmlandseken som pryder en hel vägg i butiken.
Han heter egentligen Olle Gustafsson, men vi gör som de flesta andra och titulerar honom efter hans profession. I ett halvt sekel har Olle Smed smitt, svetsat, böjt och skurit. Han har skapat allt i från krokar och ljusstakar till iögonfallande skulpturer och så det där omtalade trädet.
– Det är Sörmlandseken som jag är mest känd för, den är outstanding. Folk ser den och kan inte glömma den, säger Olle Smed.
En vägg inne i butiken är prydd med ekar i olika storlekar. Konstverket tar sin gilla tid att skapa. Från en plåt skärs en stam och större grenar ut som sedan svetsas samman. Bark skapas genom smält järn och slutligen svetsas varje liten gren på, en efter en.
– Det är det jag sitter och gör på somrarna på gatan här utanför, säger Olle Smed.
Han har blivit ett med gatubilden i Malmköping om somrarna. Sittande på sin stol varsamt svetsandes med radion spelandes bredvid.
– Det är en höjdpunkt! Det är skönt att se folk och när man sitter där ute är det många som går förbi och kollar. Jag brukar ropa att de inte får gå förbi utan att komma in och 90 procent brukar lyda. Förra sommaren satt jag ute nästan varje dag mellan den 15 juni och 15 augusti, säger Olle Smed.
Kärleken till materialet fick Olle Gustafsson när han jobbade på järnbutiken i Gnesta. Han började skapa själv i en källarlokal på Södra Kungsgatan i Flen för 50 år sedan. Först hästskosöm, den kilformade spiken som håller hästskon på plats, sedan allt mer experimenterande och konstnärligt.
– Det är materialet som styr. Det växer fram, jag ritar aldrig någonting. Jag provar mig fram med materialet och ibland vet jag inte alls hur det ska bli. Jag måste ha inspiration, det kan bara komma och försvinna lika snabbt, säger Olle Smed.
Kan månne Sixten Jernberg ha stått modell för detta verk?
Efter sju år i Flen köpte han fastigheten på Landsvägsgatan i Malmköping och resten är historia. Men varje era har sitt slut och snart kan den somriga gatubilden i köpingen se annorlunda ut. Han har sålt huset och sitt livsverk till en duo som delar hans dröm.
– Vi var här på Malma marken förra året och träffade Olle, då presenterade han vår dröm. Han letade efter sin efterträdare och vi har gått och drömt om det här, säger Emilia Malmström som tillsammans med Adam Carlsson har tagit över verksamheten.
Paret är allmänt konstintresserade och drivs av en stor skaparglädje. De har tidigare sysslat med bland annat silversmide men järn har länge lockat dem. Nu ska de gå i Olle Smeds skola för att lära sig materialet.
– Vi vill ta till vara på andan och vidareutveckla det till något eget. Hitta balansen mellan att ta till vara på det som finns och skapa något nytt, säger Adam Carlsson.
Adam Carlsson och Emilia Malmström ska lära sig allt de kan av Olle Smed. Bland annat hur man gör den berömda Sörmlandseken.
Under årets lopp har Olle Smed fått frågor från flera nyfikna personer som adresserat sitt intresse för hantverket. Han har erbjudit att sälja verksamheten och lära ut hantverket. Ingen har nappat – tills nu.
– Det känns underbart! Att äntligen få någon som menar allvar är helt fantastiskt. Jag hade aldrig klarat att lägga ner, då hade jag gråtit blod. Motsvarigheten till det här finns ingen annanstans, det törs jag säga, säger Olle Smed.
En trappa ner finns ett digert lager av järn som han har samlat på sig från olika håll genom åren. Innan Smedab styrde om sin produktion fick han järnskrot från dem och han har tidigare även haft ett stående konto hos skroten i Eskilstuna där han kunde plocka det han ville ha. Simpelt skrot i mångas ögon, en ovärderlig skatt för Olle Smed.
– Att tömma allt material som finns där hade känts hemskt. Det finns så det räcker åt Emelia och Adam ett bra tag. Sedan får de lära sig att jaga, säger Olle Smed.
En arkivbild på Olle Smed sittandes i sin verkstad i husets bottenplan.
– Vi känner oss hedrade och lyckliga, för oss är det en guldgruva där nere. Vi ser ett värde i varje liten plåtbit, säger Emilia Malmström.
Paret drömmer om att en dag kunna livnära sig fullt ut på konsten. Men i dag har båda två jobb vid sidan om. Olle Smed jobbade som säljare vid sidan i 22 år innan han gick i pension för tio år sedan. Nu ska han dela med sig av sina kunskaper och sakta trappa ner.
– Det är inget skrivet när jag lägger av, de har sagt att jag kan komma och jobba när jag vill. Det är bra så jag inte får abstinensbesvär. Arbetslusten och motivation finns kvar, men jag är snart 76 år och det går inte att hålla på hur länge som helst. Det är bra att trappa ner medan man kan, säger Olle Smed som hintar om att han nog kommer skymtas även nästa sommar.