Kökssoffan i det gamla stationshuset vid Högsten är proppfull. Yvonne Rehnholm sitter närmst fönstret och på andra sidan soffan sitter Kaj Rehnholm och tittar på de tre hundarna som sitter i mellan paret. På golvet ligger Cilla, en svensk vit älghund, och vakar över sällskapet.
– Hon är den som jag använder mest i eftersökningarna. Nelly, som är en engelsk springer spaniel använder jag till de mindre djuren, berättar Kaj Rehnholm.
Hundarna är väldigt viktiga i yrket säger han med den elva veckor gamla Ronja sittandes i knät.
– De gör den största delen av jobbet. Det är hundarna som spårar djuret, vi följer bara efter, säger han.
Kaj Rehnholm driver tillsammans med frun Yvonne Rehnholm två olika företag. Numera får han betalt för att åka ut och spåra skadade djur.
– Jag tror det var fem år sedan de började ge betalt. Tidigare har jag gjort det som en samhällstjänst. Det är den största anledningen till att jag fortfarande gör det. Det behövs helt enkelt, säger Kaj Rehnholm.
I rummet bredvid kan man knappt skymta tapeterna, hela väggen är fylld av pryttlar och olika jakttroféer. Älg, vildsvin, duvhök, bäver och mycket annat ingår i samlingen som jaktparet har samlat på sig under åren.
– Det här är betarna från det första vildsvinet Yvonne sköt, berättar Kaj Rehnholm stolt och pekar på väggen.
Yvonne Rehnholm har några troféer på väggarna, men majoriteten är makens.
– Jag började som eftersöksjägare för över 30 år sedan, så det har blivit en del genom åren, säger han.
Eftersöksjägare är den person som kommer till viltolyckor och har ihjäl djuret som blivit påkört. De är också med och hjälper jaktlag som inte har en egen eftersökshund. Inom två timmar efter någon skjutit ett djur måste det eftersökas om det inte har hittats.
– Ungefär hälften av gångerna ligger inte djuret kvar vid olycksplatsen, då måste vi spåra det. Det kan gå väldigt fort men ibland tar det flera timmar, säger Kaj Rehnholm.
Paret berättar att antalet viltolyckor varierar i olika perioder på året.
– Vid fullmåne är det vanligtvis mycket vilt i rörelse. Nu blir det också mycket spring på djuren, i och med älgjakten, berättar Kaj Rehnholm.
Andra måndagen i oktober är det premiär för älgjakt i Södermanland, säsongen sträcker sig hela vägen fram till slutet av februari.
– Första månaden är mest intensiv, då är många jaktlag igång och det blir mycket spring i skogen. Djuren rör sig då mer än vanligt och då ska folk på vägen vara extra försiktiga, säger han.
Yvonne Rehnholm och hennes man är alltid redo att rycka ut, tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan.
– Fort måste det gå. Vi är lite som brandmän, alla kläder hänger på utsatta krokar för att vi ska komma iväg så fort som möjligt, säger Yvonne Rehnholm som brukar köra bilen ut till olyckorna.
När de rycker ut hänger också allt hundar med.
– Alla följer med, trots att bara en spårar. De andra ska vänja sig för samma situationer, speciellt Ronja som bara är valp, berättar Kaj Rehnholm.
Skinnbyxorna åker på, stövlarna och den orangea jackan med matchande keps följer. Höger bakdörr öppnas och alla hundar hoppas in på led. Vänster bakdörr öppnas, men alla sitter kvar som inget har hänt.
– De har lärt sig att inte gå ur på vänster sida, där är alltid vägen. Men öppnar jag höger springer alla ut, berättar Kaj Rehnholm som nu står i full jaktmundering.
Under sätet ligger två gevär. I bakluckan hittar man alla redskap som kan tänkas behövas vid viltolyckor eller vanlig jakt.
– Allt finns här, det går inte att åka ut sen har vi glömt något, säger Yvonne Rehnholm.
När dagarna blir kortare ökar risken för viltolyckor. Gryningarna och skymningarna infaller vid tider då fler bilister finns ute på vägarna. Det i kombination med älgjakten bäddar för olyckor.
– Nu kan det bli fullt upp. När älgjakten drar igång är det inte bara mellan skymning och gryning det är mycket spring på djuren, det är på dagarna också. Södermanland har dessutom fått för tätt med vilt tycker jag. Allt förutom älg finns det för mycket av, säger Kaj Rehnholm.
Det djuret som har ökat sin population avsevärt är vildsvinen.
– Bara i år har jag och Yvonne skjutit 50 grisar, det är väldigt mycket, och de avlar sig som bara den. Det är inte många år sedan de inte fanns här i huvudtaget, berättar Kaj Rehnholm.
Med mer vilt är det högre sannolikhet för viltolyckor.
– Det blir mer olyckor och jag upplever att folk har fått mer tunnelseende nu för tiden, säger han.
Vad ska man tänka på som bilists för att undvika att köra på vilt?
– Det absolut viktigaste är att släppa mobilen och sänka farten.