Björn Frostell och Eva von Heideken i anläggningen där fiskodling kombineras med odling av växter.
Företaget startades i Rekarne för fem år sedan, men har numera sitt säte i Malmköping där Eva och Tomas von Heideken sköter den dagliga driften av anläggningen. Kretsloppstänkande är viktigt för Eva och Tomas som även bedriver ekologisk mjölkproduktion.
– Vi håller på att bygga upp en biogasanläggning. Det här utrymmet värms upp med en biokolproducerande panna. Sedan har vi solceller, säger Eva.
När man kliver in i det som utvändigt ser ut som en vanlig svensk ladugård möts man av en tropisk miljö med grönskande avocado- och physalisplantor. Exotiska fiskar simmar omkring i stora akvarier. Allt hänger samman ett slutet kretslopp där det gödslade vattnet från fiskodlingen filtreras genom växtbäddarna där näringen tas upp av växterna. Det renade vattnet återförs sedan till fisktankarna.
– Man hushållar med vatten och näringsämnen och ser till att det inte sker emissioner ut till luft, mark och vatten, säger Björn Frostell vid Rekarne Vattenbruk.
Fiskarna som odlas är av arten tilapia. Orsaken till att det är så varmt i anläggningen är att fiskarna trivs bäst i vatten som är cirka 26 grader varmt.
Eva och Tomas har dessutom anlagt en "sandstrand" där det är tänkt att man ska kunna ha olika typer av möten. De anordnar kurser och visningar i syfte att öka intresset för cirkulär odling.
Tilapia är en av världens vanligaste fiskar att odla. Den odlas både som mat- och akvariefisk i främst USA och Sydostasien. I vilt tillstånd lever tilapia i Afrika. Den är bland annat populär tack vare att den växer snabbt, är frisk och trivs att leva tätt ihop.
– Det är smidigt att få fram yngel med tilapia för de leker naturligt en gång i månaden. Många andra fiskarter måste man ge hormoner för att de ska leka oftare än en gång per år, säger Eva.
Växter tar upp näringen ur vattnet från fiskodlingen.
I det så kallade akvaponiska systemet kombineras fiskodling med odling av växter. Den tropiska miljön är för varm för sallad, gurka och tomater så Eva håller på att experimentera sig fram till vilka växter hon ska odla. Hon har bland annat satt avocado- och physalisplantor i växtbäddarna.
– Jag hoppas att det blir fruktsättning på dem. Vitsen är att man istället för att importera ska kunna förse en lokal marknad med lite exotiska frukter, säger Eva.
– Man kan säga att det här är en hobby ännu så länge. Vi lär oss gradvis hur man kan göra det här på ett så ekologiskt och ekonomiskt bra sätt som möjligt, säger Björn.
Rekarne Vattenbruk började bygga upp sin anläggning för två år sedan. Företaget har bestämt sig för att fokusera på produktion av yngel för vidare försäljning till fiskodlingar. Målet är att inom ett par år kunna producera 300 000 yngel om året. Det tar 9 månader för en tilapia att bli fullvuxen. Ynglen är lagom att sälja vid 1-2 månaders ålder.
Eva tror att det finns en stor potential för akvaponisk matproduktion i Sverige.
– Det är väldigt nytt. Vi har några som är på gång, men det är inte många ännu. Vi skulle tycka att det var jättekul om fler satte igång och självklart ville köpa våra yngel.
Björn är pensionerad professor i industriell ekologi från KTH. Han menar att verksamheten i Rekarne Vattenbruk förr eller senare måste bära sig ekonomiskt, men att syftet inte är att bara tjäna pengar.
– Det är klart att det måste gå runt, men jag tror att den tiden är förbi då huvudsyftet med företag var att bli gaseller och ge 10-20 procents avkastning på insatt kapital varje år. Vårt tänkande styrs av att det räcker om vi får vettig sysselsättning, lön och en meningsfull tillvaro. Det skulle vara ett fantastiskt framsteg.