Parallellerna till lasermannen på 90-talet tycks uppenbara. Det är inte bara den eventuella gärningsmannaprofilen och att offren har utländsk bakgrund, som väcker associationer. Då, 1991, precis som nu, hade ett främlingsfientligt parti tagit sig in i riksdagen efter en valrörelse som åtminstone delvis handlat om invandring och integration.
Vansinnesdåden har satt i gång spekulationer. Den galnaste står Mikael Jalving, en dansk journalist för. På debattsajten Newsmill frågar han syrligt varför dödsskjutningarna sker i Malmö och inte i Köpenhamn. Han hittar förklaringarna i den svenska politiska korrektheten kontra det hårdare debattklimatet och Dansk Folkepartis ställning i Danmark. Slutsatsen blir alltså att ju hårdare hetsningar mot invandrare som accepteras i det offentliga rummet, desto mindre risk att galningar skjuter ner personer med utomeuropeiska rötter. Inlägget föranleder egentligen bara frågan om Newsmill har några publicistiska urvalskriterier överhuvudtaget.
På vår sida sundet går spekulationerna i motsatt riktning, och handlar om att debattklimatet faktiskt har hårdnat. Kulturjournalisten Per Svensson skriver i en krönika i Sydsvenska Dagbladet att det rasistiska våldet följer samhällsklimatet och syftar på SD:s intåg i riksdagen. Författaren och journalisten Gellert Tamas påminner om att lasermannen, John Ausonius, sa sig vara inspirerad av Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Kriminologen Jerzy Sarnecki pekar på forskning om förhållandet mellan infekterade politiska debatter och det här slags våldsdåd. Men, säger Sarnecki till Rapport, det är spekulationer.
Det är ett viktigt påpekande. Det är lätt hänt att dra slutsatser om orsakssamband när två saker inträffar samtidigt. Men sammanträffanden och lasermannens egna utsagor om sina ”inspirationskällor” är ingen tillförlitig källa till kunskap om samband.
Vad som ligger bakom dessa vansinnesdåd kan vi inte veta förrän polisen hittar gärningsmannen.
Slutligen, ett påpekande om det så kallade samhällsklimatet: SD må ha kommit in i riksdagen. Men att ett främlingsfientligt ytterkantsparti lyckats mobilisera bland intoleranta väljare är inte detsamma som att intoleransen växer eller att samhällsklimatet har hårdnat. Attitydundersökningar från SOM-insitutet visar tvärtom att utvecklingen går i motsatt riktning. Jämfört med under 90-talet är det en betydligt större andel svenskar som uttrycker sig positivt om Sveriges generösa invandringspolitik.
Det toleranta samhällsklimatet är inte på allvar hotat förrän den offentliga debatten börjar föras på de intolerantas villkor.