Tävlingen går ut på att deltagarna går fem kilometer i timmen med ett depåstopp på två minuter var sjätte timme. De går tills endast en är kvar. I år startade 100 personer vilket är ganska lite jämfört med tidigare år, uppger tävlingsledaren Agne Truss. Efter 42 timmar var det Anders Jungefors, 53 år, från Stockholm, som tog hem guldet. Anders vann även förra året och då gick han 55 timmar och tio minuter vilket är hans personbästa.
Hade du kunnat fortsätta många timmar till i år?
– Ja, men är det ju en typ av tävling som tar slut när tvåan ger upp. Jag tycker att de som var med, bland annat Anna Hessel som kom tvåa och Helen Lagerblad som kom trea var jätteduktiga, de slog sina personliga rekord, berättar Anders Jungefors.
Vädret innebar tuffa förhållanden med ihållande värme första dygnet och mycket regn det andra dygnet, något som såväl Anders som Agne Truss och funktionären Ellinor Hogrell tror hade en inverkan. Tidigare år har deltagarna gått längre, över 87 timmar uppger Ellinor Hogrell. I år hade 44 stycken, nästan hälften, brutit efter tolv timmar.
– Det påverkar om det är för varmt, för kallt eller för blåsigt. Sen har de inte tid att byta kläder på två minuter utan då måste de ha förberett, säger Agne Truss.
Anders engagemang i fotrally började med ett sökande efter någonting inspirerande att testa på. Efter första loppet 2015, som var väldigt jobbigt men roligt, har han återvänt och satt upp mål om att gå längre. I år var sjätte gången som han deltog. Sedan 2015 har han gått alla år förutom 2019.
Hur förbereder du dig?
– Jag tror att jag har tränat mer inför årets lopp. Jag håller på med runstreak som innebär att man springer minst 1,6 kilometer om dagen men jag ligger nog lite högre än det. Det har jag hållit på med nu i snart två år så det är nog en ganska bra grundträning. Sen försöker jag att gå mycket i vardagen och kör några längre pass innan loppet. Gärna över natten så att man får in nattkänslan. Men jag vill inte vara borta från familjen för mycket.
Hur gör du för att hålla motivationen uppe under loppets gång?
– Man måste avskärma sig lite från det som sker runt omkring en, för att inte få alltför många intryck. Om man märker att många är trötta så kan man börja bli trött själv. Samtidigt kan man, om många är glada, gå och lyssna på dem. Om jag skulle bli riktigt trött, så har jag med mig så att jag kan lyssna på musik. Men dit hann jag aldrig komma i år, jag blev aldrig så trött.
Anders berättar om hur stor betydelse frun Mia och sonen Elias har och att man måste ha support för att komma långt. Han berömmer också arrangörerna.
– De var fantastiska. Just den där stämningen, det är bra och roliga människor, säger Anders.
Ellinor Hogrell var en av ungefär 35 funktionärer. Hon och sambon Johan Svärd har varit intensiv hejaklack i tre år och kände att de lika gärna kunde vara med och hjälpa till.
– Det var jätteroligt att vara med, vi ställer gärna upp nästa år igen och vi är fascinerade av deltagarna, säger Ellinor Hogrell.
Anders får se om han ställer upp igen nästa år. I så fall hade han velat få chansen att slå sitt personbästa.
– Fotrallyt är en fest. Jag tycker att alla gör fantastiska insatser. Så länge de själva är nöjda och inte ställer för höga krav. Det ska vara glädje också inte bara krav, menar Anders.