"Jag vet att enhetschefen har vidtagit åtgärder", säger Jenny Karlsson, som är verksamhetschef för kommunens särskilda boenden.
Ofta kall mat, mat som inte smakar bra efter transport från centralköket, rätter som passar bättre för yngre och en meny som lovar mer än den infriar. Så kan kritiken mot maten på äldreboendet Hammargården i Mariefred sammanfattas.
– Vi får alltid varma tallrikar när det är varm mat för att kompensera för att maten har kallnat under transporten. Det kommer aldrig att bli riktigt gott om de inte börjar laga maten på plats, berättar Kristina.
Hon betalar 4 560 kronor i månaden för maten, som hon är mycket missnöjd med. Det går heller inte att välja bort några måltider utan man måste betala för hela paketet.
– Om jag inte hade behövt betala så mycket hade jag inte klagat. Det är tråkigt att de inte kan ha högre kvalité på maten, säger Kristina.
Hon fortsätter:
– Ofta får vi kall mat. Nyligen var det pastasallad med överblivna, sönderskurna köttbullar. Det kan inte kosta så mycket.
Hon tar också upp att det som kan låta gott när man läser matsedeln kan visa sig vara en blek kopia av rätten.
– Det heter Tore Wretmans limpa men är samma färs som i alla köttfärsrätter. Parisersmörgås visade sig ha halvbrända falukorvsskivor på brödet istället för biffar som det ska vara.
En anhörig till en annan boende på Hammargården tar också upp parisersmörgåsarna med falukorv och ett annat exempel.
– Till lunch lockade de en dag med grillfest och man tror att de boende ska få en köttbit eller kyckling men det öppnas en burk kokta smala korvar som läggs på grillen. En av de hetaste dagarna i juli serverades ärtsoppa och fläsk. Att över huvud taget servera det på sommaren; det är vintermat, berättar den anhöriga.
Tidningen pratar också med Birgitta Andersson, 78 år, som bor på boendet.
– Det är nästan aldrig man kan säga att maten är god, säger hon.
Men ni har väl ibland två rätter att välja på?
– Vi hade två förut men nu när det är två är den ena oftast soppa, säger Birgitta Andersson.
De som tidningen pratat med tycker också att en del av den mat de får, som till exempel kalla sallader, skulle passa yngre människor bättre.
– Jag skulle vilja ha vanlig husmanskost, som bruna bönor och fläsk eller korv och mos, säger Birgitta Andersson.
När kvinnorna har klagat på maten har personal försökt att tysta ner dem.
– Jag fick höra att "nu får det vara nog klagat på maten. Nu har de ringt från köket". Men då svarade jag "Putin bestämmer inte här", säger Kristina.
Nyligen blev hon uppringd av en biståndshandläggare.
– Hon hade hört att jag klagat för mycket på maten och föreslog att jag skulle ha en egen lägenhet på stan i stället, säger Kristina.
Redan i augusti förra året uttalade Birgitta Andersson sig i media om den i hennes tycke undermåliga maten.
– Det blev ramaskri efteråt. Vi blev tillsagda att om vi ska prata om maten ska vi göra det i våra rum, inte i matsalen. Chefen sa att "du gör att det blir dålig stämning. Antingen är du tyst i matsalen eller så får du sitta på ditt rum". Jag satt sedan på mitt rum och åt i tre veckor, berättar Birgitta Andersson.
Detta bekräftas av en anhörig till Birgitta Andersson.
– Ja, hon satt på sitt rum och åt i tre veckor. Hon ringde ofta då. Personalen har inte hanterat henne på ett schysst och professionellt sätt. Hon upplevde det som en kränkning. Man måste kunna få ge konstruktiv kritik. Om maten inte är bra måste man få säga till; vi har yttrandefrihet.
Tidningen har sökt Hammargårdens enhetschef. Hon hänvisar dock vidare frågorna till sin chef Jenny Karlsson, som är verksamhetschef för kommunens särskilda boenden.
Varför får man inte klaga på maten?
– Jag vet att det har varit mycket klagomål kring maten och matsituationen på Hammargården, och jag vet att enhetschefen har vidtagit åtgärder då det har påverkat andra boende till den del att det har varit olustig måltidsmiljö för övriga brukare. Jag vet att det här handlar om en eller ett par individer. Jag kan inte gå in på vad de har sagt och vad klagomålen handlar om. Men jag har fullt förtroende för enhetschefen. Att det har påverkat övriga boende, så mycket vet jag: de har inte mått bra, säger Jenny Karlsson.
Du menar att det har påverkat övriga boende när det har klagats på maten?
– Ja. Det har varit så mycket negativitet kring mat och det är utifrån de här två individernas tyckande, vilket inte samstämmer med övriga boende på Hammargården.
Hur vet du att det inte samstämmer med övriga boende?
– För att det har jag fått information från enhetschefen om att det här handlar om en eller ett par individer. Alla har ju olika tycke och smak, fast jag vet att det har påverkat övriga boende. Men inte att man inte får klaga på maten, det är klart man får, det handlar inte om det.
Varför tvingas man sitta på sitt rum och äta om man klagar på maten?
– Nej, det tvingas man inte att göra. Det är väl mer en rekommendation, då det hade varit en dålig måltidssituation för de övriga. Att det hade varit synpunkter på att det här är inte en bra situation att sitta och höra det här dag ut och dag in om klagomål, det är väl ett eget val också, det är inget man tvingas till, säger Jenny Karlsson.
Som tidningen har uppfattat det så var det en person som behövde sitta tre veckor på sitt rum och äta förra hösten.
– Det har jag inte kännedom om. Tre veckor?
Tidningen har också fått det bekräftat av anhörig.
– Okej. Tyvärr jag kan inte gå in på det för det har jag inte någon vetskap om att det var så länge. Det är ingen som blir tvingad att sitta någon annanstans, säger Jenny Karlsson.
Måltidschef Patrik Andersson säger att maten på äldreboendena ska matcha beskrivningen i menyn. Tidningen låter honom svara på kritiken.
Varför är maten inte varm när den ska vara det?
– Det är inte bra. Men det är många delar som ska fungera innan maten hamnar på den äldres tallrik. Maten lagas i Eldsund. Det görs temperaturkontroller innan maten sätts i värmeboxen för att maten ska hålla rätt temperatur. Personalen på boendet ska sedan göra ankomstkontroll av temperaturen. Vi har inte överblick över när man sätter fram maten och hur länge den står framme men det bästa är om man kan ha en dialog, säger Patrik Andersson, måltidschef på Strängnäs kommun.
"Vi anpassar oss gärna. Vi vill laga mat som de äldre tycker om", säger Patrik Andersson, måltidschef, Strängnäs kommun.
Hur anpassar ni maten efter målgruppen?
– Det gör en i min stab tillsammans med kockarna och de äldre. Vi pratar med de äldre.
Boende som jag har pratat med saknar vanlig husmanskost och tycker att det är för mycket kalla sallader som serveras och för mycket pasta, vilken är din kommentar till det?
– Vi träffas då och då med äldreboendena och har en tvärgrupp. På varje äldreboende finns ett måltidsombud om man inte vill vända sig till oss. Vi anpassar oss gärna. Vi vill laga mat som de äldre tycker om.
Tidningen har också fått höra att rätter som kan låta fina på menyn är en blek kopia.
– Förväntningarna byggs upp av beskrivningen. Vi vill att den ska matcha rätten, det ska inte vara falsk marknadsföring. Jag respekterar allas önskningar och tankar men mat är ganska subjektivt. Vi tycker olika men sedan ska vi inte beskriva maten på ett sätt som vi inte kan leva upp till.