Mixedlaget vann närmast före England och Italien.
Placeringen var 19-åringen inte nöjd med, däremot upplevelsen i portugisiska Guimaraes.
– Vi hade en fantastisk hejaklack i arenan. Det var härligt att tävla när hela den svenska sektionen reste sig upp. Där fanns föräldrar, bland annat min mamma och pappa, och folk från klubbarna som åkt ner för att stötta oss, säger Emma Ljungnér som tillhör Brommagymnasterna.
Två av hennes klubb- och landslagskolleger fick dessutom medverka i TV:s Nyhetsmorgon efter hemkomsten.
– Det liksom att EM visades i SVT betyder mycket för truppgymnastiken, det är bra att sporten får större spridning, säger Emma Ljungnér.
I Portugal var det för hennes del debut i stora sammanhang.
– Jag togs ut till EM 2018 bland juniorerna men skadades inför tävlingen, berättar Emma Ljungnér.
Nu fick hon alltså vara med i damlaget, som förlorade guldkampen ytterst knappt mot Island.
– Vi hamnade på samma poäng, men missade guldet på grund av färre grenvinster. Det var surt. Däremot är jag nöjd med prestationerna, säger Emma Ljungnér som bor och studerar i Stockholm.
Unga veteranen Isabella Einéus siktar redan på revansch till nästa EM. "Vi hade några oväntade missar på slutet."
Mer erfarna Isabella Einéus, Mariefred och numera Vikingarna, ingick också i silvergänget.
– Vi körde en jättebra tävling fram till sista redskapet där vi hade några oväntade missar. Vi är nöjda med vår prestation i stort och revanschsugna till nästa EM, säger Isabella Einéus.
Landslagets tredje Mariefredsinslag, Brommagymnasten Emma Frändén, fick däremot uppleva guldlycka – i mixedklassen.
– Det känns jätteroligt att vi tog hem guldet. Vi var ett sammansvetsat lag som hjälpte och peppade varandra hela vägen. I kvalet hade vi en del missar men vi gjorde en nästintill felfri final så guldet känns välförtjänt, säger Emma Frändén.
Emma Frändén med EM-guldet som hon och Sverige bärgade i mixedklassen.
Även debutanten Erik Österås, med rötterna i Strängnäs GF, tillhör Brommagymnasterna. Efter ett återbud fick han resa till Portugal med den svenska juniortruppen. Även där blev det blågult guld, närmast före England.
– Jag var reserv på plats i arenan. En väldigt stor upplevelse, att få träffa så många andra med samma intresse, säger 18-åringen.
Vad betyder uttagningen och medaljen?
– Det ger en ökad motivation för mig som efter årsskiftet blir senior och ska sätta upp nya mål.
Fyra gånger i veckan pendlar han mellan Strängnäs och träningen i Stockholm.
– Jag ska väl flytta så småningom. Nu går jag sista året på Thomasgymnasiet.