Den äldre Strängnäskvinnan är blind och har enligt dottern en sjukdom som gör det svårt för henne att ibland kunna skilja mellan verklighet och fantasi. I tisdags när kvinnan blev utskriven och lämnade Mälarsjukhuset fanns inget där för att fånga upp henne, varken socialtjänst eller annan ledsagare. Istället lämnades hon åt sitt öde.
Kvinnan klarade av att ringa färdtjänst, men i ett, enligt dottern, psykotiskt tillstånd bad hon om att bli körd till Mariefred istället för Strängnäs där hon bor.
– Jag tycker att taxichauffören borde ha märkt att hon är blind och förvirrad och sett till att hon kom hem när hon blev avsläppt, säger kvinnans dotter.
– I mammas hjärna var det en karatemästare i Mariefred som hon skulle börja jobba för.
Väl framme i Mariefred klarade kvinnan bara av att sätta sig på närmsta parkbänk. Där förblev hon, ensam under den gassande solen, en av sommarens varmaste dagar.
När Emilie Wallmarö som arbetar på Ica Torghallen i Mariefred fick höra från en kund att en kvinna satt på en parkbänk utanför butiken var det självklart att hon skulle agera.
– Det var ju bara att hjälpa henne, det fanns inget annat alternativ. Jag hämtade banan, cola och kaffe så att hon skulle få i sig lite energi. Men det var ju knappt så att hon orkade äta eller dricka så jag hjälpte henne skala bananen och höll i hennes hand, säger Emilie Wallmarö.
Då hade flera redan ringt till larmcentralen och Emilie Wallmarö ringde själv tre gånger innan de till sist skickade en ambulans.
– Jag är bara paff över att en människa här i Sverige kan vara i så dåligt skick men att man bara bollar runt och att ingen vill ta tag i problemet.
Ambulanspersonalen på plats gjorde emellertid bedömningen att kvinnan inte var tillräckligt sjuk.
– Vad då inte tillräckligt sjuk? Hon har ju suttit där i över dygn. Men tydligen såg alla värden bra ut, berättar Emilie Wallmarö.
Trots frustrationen över att inte veta hur kvinnan skulle klara sig själv hade Emilie Wallmarö bara ett alternativ kvar – att hjälpa kvinnan hem med färdtjänst.
– När bilen kom lyfte jag in henne och alla hennes saker och då hade hon suttit på samma bänk i över ett dygn.
Efter att kvinnan kommit hem sov hon i tio timmar enligt dottern som är mycket tacksam för den hjälp hennes mamma fick av Emelie Wallmarö.