– Jag blev mest orolig för att de inte kunde göra någonting åt det under graviditeten. Men de kollade mig många gånger under tiden, att det inte blev värre eller spred sig.
Det är nu 14, 15 år sedan som Renée Axelsson-Helin fick reda på att hon hade cellförändringar när hon var gravid. Efter att hon hade fött sin bebis, en dotter, fick hon behandling.
– Jag tror att de tog bort en del av livmodertappen, det var ingen fara och inget jag kände. Efteråt blödde jag en del, men jag hade inte ont och jag var på kontroll ett halvår efter ingreppet och sedan en kontroll till efter lika lång tid.
För Renée Axelsson-Helin gick det alltså bra och hon fick inte cancer i livmodern. Men hon blir inte så förvånad när hon får höra att en tredjedel av kvinnorna i Sörmland struntar i provet.
– Det är inte så roligt att ligga i gynstol. Man kan känna sig orolig, det är obekvämt och man tänker, "Herregud, det händer inte mig". Det är inte en positiv grej att göra, säger Renée Axelsson-Helin.
– Det är lite som tandläkarskräck, men detta är ännu mer intimt.
Har du själv alltid gått när du har blivit kallad?
– Ja, jag vill veta om det är något med mig, om jag är frisk. Det har varit superviktigt för mig.
När du fick cellförändringar, kände du av det på något sätt?
– Nej, jag hade ingen aning, jag kände ingenting.