Det var en gymnastisk kusin som fick Isabella Einéus att själv börja med sporten som hon numera tävlar i på elitnivå. Men den artistiska gymnastik som kusinen ägnade sig åt fanns inte att träna i Mariefred, i stället blev det truppgymnastik.
– Jag var fem år gammal och kunde aldrig sitta stilla. Jag var alltid mer upp och ner än åt rätt håll när jag var liten. Stod på händer, hjulade, hängde och klängde... Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var skönt att få komma till gymnastiken och springa av mig, berättar hon.
Det var när Isabella Einéus skulle börja gymnasiet som elitsatsningen började på allvar. Hon kom in på Stockholms idrottsgymnasium, där flera träningspass stod på schemat varje vecka. I samband med det lämnade hon också Strängnäs gymnastikförening för att i stället träna med Lidingötruppen GT Vikingarna.
– Det blev helt annorlunda. Allt vi gjorde hade ett syfte. Tränarna var mer insatta och vi hade tillgång till en bättre hall.
Det blir fyra–fem träningspass på Lidingö varje vecka, utöver träningspassen i skolan. I juni tog Isabella Einéus studenten, men hon berättar om de långa dagarna under terminerna:
– De längsta dagarna åkte jag till skolan med 6.40-tåget från Läggesta, sedan slutade träningen 21.30 så då var jag hemma vid 23. Vissa dagar har jag sovit kvar i Stockholm för att inte behöva åka så mycket.
De många restimmarna har Isabella Einéus använt till att plugga, sova eller kolla bilder på Instagram. Att bo kvar hos mamma och pappa i Mariefred har ändå varit ett självklart val.
– Det är skönt att bo hemma och att slippa fixa så mycket själv, säger hon.
Sommaren har inneburit tre veckors träningsuppehåll – en aktiv vila för att gympamusklerna ska få vila ordentligt.
– Jag har inte jättemycket planer för sommaren, det är mest träningen som styr. Vi ska på träningsläger på Bosön i augusti, säger gymnasten och syftar på riksidrottsförbundets stora centrum på Lidingö som används av proffs inom många olika sporter.
Isabella Einéus har siktet inställt på att bli uttagen till den trupp som ska representera Sverige i EM. Av de tolv damerna i landslaget är det tio som kommer att få tävla i Slovenien i oktober.
Hur känns det att vara med i landslaget och förhoppningsvis få tävla i EM?
– Väldigt speciellt. Det känns stort att komma från lilla Mariefred och gå den här långa vägen.
Hur brukar det kännas inför stora tävlingar?
– Pirrigt och nervöst. Men jag brukar tänka att tränarna har utsett mig för att de vet att jag klarar av det. Då är det bara att köra, säger hon.