Förtroendet för Claes Insulander – mångårig kapten för S/S Mariefred, tillika vd för Gripsholms-Mariefreds ångfartygsaktiebolag och ledamot i dess styrelse – brister. Kritiken har nått tidningen från flera håll efter den senaste artikeln om den eventuella konverteringen från stenkol till olja.
– Det är naturligtvis hemskt tråkigt, säger Claes Insulander.
Måndagen den 1 november har aktieägarna i rederibolaget kallats till en extra bolagsstämma. Styrelsens sammansättning är ett ärende på dagordningen. En ny styrelse – utan Claes Insulander, enligt honom själv – ska väljas. Vid senare tillfälle ska styrelsen utse en ny vd.
– Ja, det är så vi har planerat det, bekräftar Lennart Rydberg, styrelsens ordförande.
– Det har funnits olika uppfattningar om hans hantering av frågan om kol eller olja. Det, sammanvägt med att Claes har varit med länge och börjar nå en hög ålder, gör att det här kommer upp på måndag, fortsätter han.
Hur ser ditt eget förtroende för Claes Insulander ut?
– Det vill jag inte diskutera med tidningen. Claes har gjort enormt positiva insatser under en väldigt lång tid.
Att överge koleldningen på S/S Mariefred, även kallad Maja, var något som började diskuteras hösten 2019, bland annat under ett möte i Biohuset i november. Redan då var Claes Insulander för en sådan förändring. Det slitsamma jobbet och svårigheterna att hitta villiga eldare var ett argument.
– Mariefred är nog den enda båten i den här typen av trafik som har kvar koleldning. Det är väldigt fint. Men jag vill inte äventyra båtens trafik för den sakens skull, sa han då.
En månad tidigare hade rederiet ansökt om pengar från Naturvårdsverket för att genomföra konverteringen, som skulle minska båtens koldioxidutsläpp. I februari i år gick myndigheten med på att stå för 60 procent. Av bidraget på drygt 1 miljon kronor betalades en fjärdedel ut som ett förskott. Och för dessa pengar har bland annat en dieselgenerator som behövs för att installera oljebrännarna köpts in.
– Det finns ett missnöje med att jag gick för snabbt fram och gjorde de här beställningarna, som jag tydligen inte hade full tillåtelse att göra. Om jag hade åstadkommit stor ekonomisk skada, förskingrat pengar eller åkt dit i metoo så hade jag lättare kunnat förstå den här kritiken, säger Claes Insulander.
Ännu har inte något formellt beslut om ett eventuellt bränslebyte fattats. Även detta är ett ärende på den extra bolagsstämman – enligt Lennart Rydberg är förslaget att skjuta upp beslutet ett år, för att ge alla inblandade tid att diskutera.
– Claes har föregripit styrelsebeslut som inte har fattats, och bundit upp bolaget i avtal. Så får man inte göra i ett bolag när man har en styrelse över sig, säger Mariefredsbon Mats Werner som äger aktier i rederibolaget och är medlem i Föreningen stiftelsen skärgårdsbåten.
Föreningen finansierar rederibolagets årliga underskott genom att samla in pengar från privat och offentligt håll. Mats Werner är emot en bränslekonvertering som sådan då det som är unikt med båten, enligt honom, skulle försvinna. Det kan äventyra viljan att skänka pengar för hennes bevarande, tror Mats Werner.
Åsikten återfinns bland flera personer som tidningen har talat med:
– Förtroendet för kapten Insulander har skadats och detta enbart på grund av hans självsvåldiga agerande när det gäller att inte arbeta för bevarandet av fartyget så nära original som det låter sig göras. Det oacceptabla är att processen har fått fortgå utan formella styrelsebeslut, säger exempelvis Olle Eriksson, även han aktieägare i rederibolaget och medlem i föreningen.
Både Olle Eriksson och Mats Werner framhåller dock Claes Insulanders arbete för S/S Mariefred. "En hjälteinsats", kommenterar Olle Eriksson upprätthållandet av linjetrafiken mellan Stockholm och Mariefred.
– Ingen vill ta ifrån Claes äran av det han har gjort fram tills nu. Det som förvånar mig är att han ens har tänkt tanken att gå ifrån koleldningen, när han i andra sammanhang har framhävt det unika med fartyget, säger Mats Werner.
Det finns, enligt uppgift, förslag på en ny vd för rederibolaget. Det är vd:n som utser båtens befälhavare. Om det blir Claes Insulander eller någon annan, återstår att se.
– Jag är lite stött, det är jag. Men det är klart jag vill ut på böljan igen. Jag känner en personlig skyldighet gentemot båten, linjen och alla passagerarna, säger Claes Insulander.