Mannen, som är intagen på kriminalvårdsanstalten i Mariefred, fick själv föra in katetern i sitt urinrör. Han skadades, men provtagningen fortsatte senare med samma metod. Genrebild.
Tre gånger hade mannen misslyckats med att lämna urinprov på vanlig sätt, när drogkontroller skulle göras på kriminalvårdsanstalten i Mariefred. Han försökte förklara att han inte kunde få i sig några stora mängder vätska till följd av en magsäcksoperation – men han fick varningar för vägran att utan giltigt skäl lämna urinprov.
Vid ett senare tillfälle gjordes ett försök med en tappningskateter, som mannen själv skulle föra in urinröret med hjälp av en skriftlig instruktion från anstaltens hälso- och sjukvård. Sjukvårdspersonal var inte med vid tillfället. Någon urin lyckades mannen inte få fram så han fick en ny varning – och när katetern skulle dras ur urinröret uppstod friktionsskador som gjorde att han hade ont i en vecka.
"Han var nära att svimma ... I över en vecka efteråt sved det väldigt mycket när han skulle kissa, det kändes som att han kissade taggtråd", lyder en sammanfattning från Justitieombudsmannen, som mannen vände sig till för att få upprättelse.
Efter att ha granskat händelserna riktar nu JO allvarlig kritik mot Mariefredsanstalten.
Under utredningens gång har Kriminalvården framfört att fången inte var tvingad till att använda katetern, utan att han själv hade bett om hjälpmedlet. Det argumentet skrotas av JO, som menar att det är svårt att överhuvudtaget tala om frivillighet när en frihetsberövad utsätts för kroppsbesiktning som är ett tvångsmedel. Varningarna som utdelas när urinprover uteblir, kan resultera i att fångar inte får ta emot besök eller att permissioner inte beviljas. Att mannen efterfrågat ett hjälpmedel ska inte förstås som samtycke, enligt JO, som skriver att frivilligheten i detta fall måste anses ha varit illusorisk.
Med hänsyn till hur det hela slutade menar JO att det inte går att dra någon annan slutsats än såväl den intagne som personalen som närvarade saknar tillräckliga kunskaper om hur katetern skulle användas. Instruktionerna de hade fått ta del av var uppenbarligen inte tillräckliga. Att anstalten valde att genomföra försöket med katetern under de omständigheterna är, enligt JO, anmärkningsvärt.
Under utredningens gång har fången fått kommentera Kriminalvårdens yttrande. Han har då uppgett för JO att något glidmedel, som enligt bruksanvisningen skulle användas tillsammans med katetern, inte fanns att tillgå. Han blev då uppmanad av personalen att i stället blöta den med kranvatten. Denna uppgift har inte Kriminalvården fått bemöta – men "om det har gått till på detta sätt är det fullständigt oacceptabelt", skriver JO.
Oavsett om uppgiften om glidmedlet stämmer eller inte, anser JO att anstalten har agerat i strid med fängelselagens krav på proportionalitet och att bemöta varje intagen med respekt för deras människovärde.
Provtagningen har senare fortsatt med en annan sorts kateter, och det verkar ha gått bra. Men JO tycker att det är synnerligen tveksamt att anstalten har fortsatt att använda kateter eftersom mannen skadades vid det första tillfället, även då utan närvaro av sjukvårdspersonal.
JO har nyligen riktat allvarlig kritik mot en annan kriminalvårdsanstalt, om urinprovtagning genom kateter utan att sjukvårdspersonal är med. Det finns, enligt JO, anledning för Kriminalvården att se över sina rutiner.