Några av säsongens kanske sista polinerare är ute i vägkanten bland blommorna som snart ska skäras ner en sista gång för säsongen.
Bie Seipel gick i samma klass som Lasse Åberg när de studerade på Konstfack tillsammans på 1960-talet.
Nyligen fick hon ett mejl från konstnären och skådespelaren där han kallade villaområdenas gräsmattor för "den gröna betongen".
Bie Seipel, som är ordförande i Edsala-Kalkuddens vägsamfällighet, tyckte att beskrivningen var både rolig och passande. Hon tycker också att den är högst applicerbar på hur de flesta vägkanter brukar se ut.
Men inte kanterna i deras vägsamfällighet.
I vanliga fall slås vägkanterna med kedjemaskin, ofta precis under den tiden på året då det blommar som mest strax före midsommar.
Den metod som vägsamfälligheten använder sig av bygger på tidig slåtter i maj och sen slåtter i september. Detta för att ge bin och humlor fler blommor att äta från. "Bed & Breakfast för bina" som de själva kallar det.
– Det alla som sköter vägar vill ha är en låg växtlighet. Då tänker man att den ska klippas ständigt, men då ger man inte de här små djuren en chans. Med vår metod lyckas vi fortfarande hålla växterna låga längs vägkanten, säger Bie Seipel.
De lite mer buskiga delarna som bildas vid dikena längs vägen fungerar utmärkt som hem för de små insikterna att övernatta i under vintern.
I stället för en kedjemaskin använder sig man av en slaghacka som skär av blomstertopparna i stället för att slå ner dem. Detta ger blommorna större chans att sprida sig. Dessutom är en slaghacka billigare i drift än de stora kedjemaskinerna.
– Det vi försöker göra är att utveckla en ny modell för vägskötsel. Den har tagits fram av Trafikverkets miljöutvecklare, Mats Lindqvist, men han har aldrig fått den implementerad av Trafikverket.
"Bed & Breakfast för Bina" står det på skyltar längs vägen. På dem kan förbipasserande läsa om projektet och om stödet som de får från Naturvårdsverket.
Det är alltså något av ett pilotprojekt när vägsamfälligheten använder sig av Lindqvists modell.
Och hittills har allting gått bra. Väldigt bra, till och med.
Finns det några negativa aspekter med användningen av den här sortens vägskötsel?
– Inte vad jag kan se. Avsikten med allt vi gör är att hålla vägen i skick och vägkroppen så torr som möjligt, och att det är så tryggt och säkert som möjligt i vägkorsningarna.
Efter att slaghackan varit och klippt i vägkanten ligger alla nedskurna växter kvar på marken. När man genomför samma process med en kedjemaskin brukar gräset spridas med vinden och rulla ut över vägarna, men gräset som klipps med slaghacka är tillräckligt kompakt för att det ska ligga kvar.
Varför är det viktigt att sköta vägkanterna på det här sättet?
– Ytterst är det vår mat som är i fara, eftersom de här små pollinerarna inte har några livsmiljöer längre när all jordbruksmark och skogsmark sköts som monokulturer. Och likadant är det med folks trädgårdar som bara består av kala gräsmattor.
I vägskälen och vid kurvor där det krävs fri sikt går man med lie.
Det finns de som själva vill sköta vägen vid sina tomter. Bie Seipel hoppas att de låter vägsamfälligheten sköta det, och inte själva går med kedjemaskiner eller liknande.