I tävlingen tror Pontus Eriksson att det främst kommer att tävlas med olika gräv- och lastmaskiner. Allt är möjligt, utom kanske väghyvel, misstänker han, då en sådan skulle vara för stor för arenan. Bilden på grävmaskinen är en arkivbild.
När tidningen träffar honom är det många som börjat dra i honom för en intervju. Och fler ska det bli.
Hela familjen flyger till Las Vegas på lördag. Där väntar presskonferenser, intervjuer och lite drygt tre dagar av tidszonsanpassning innan det är tävlingsdags.
Vi börjar med att backa bandet lite.
Att Pontus Eriksson skulle syssla med grävmaskiner kom inte som någon större överraskning.
Intresset väcktes redan som liten med en pappa som jobbat med grävmaskiner och lastbilar. Både Pontus och hans två bröder fortsatte i faderns spår och sökte till yrkesgymnasium för att få gräva.
– Men jag är väl den som har varit mest inbiten och fortfarande har ett barnsligt stort intresse av grävmaskiner, säger han.
Syskonrivaliteten har funnits där hela tiden. Själva tävlandet däremot började för bara några år sedan.
– Det var när jag och min lillebror var på en mässa där vi blev utmanade av en gemensam bekant. Det fanns något litet tävlingsupplägg där man skulle stapla bildäck på snabbast tid.
Pontus ställde upp och satte mässans absolut bästa tid, flera sekunder före tvåan. Problemet var bara att han satt tiden på andra försöket, och det var ens första försök som räknades.
Men det räckte för att tävlingslusten skulle väckas.
2019 ställde han upp i en mindre grävmaskinstävling. Upplägget var att tre uttagningstävlingar arrangerades runt om i Sverige, där de tre bästa från varje tävling skulle göra upp i finalen i Linköping. Topp tre i Linköping skulle då få bilda ett landslag och göra upp med andra tävlanden från världen över. Pontus kom på förstaplats både i deltävlingen och i Linköping. Men, precis som övriga deltagare, fick han sätta tävlandet på paus när pandemin slog till.
"När jag tittar på vad de andra deltagarna har för favoritmaskiner så tror jag att jag har störst fördel med lastmaskin", säger Pontus Eriksson.
Pausen varade fram till i fjol när han av en slump såg att det skulle anordnas en ny tävling, den här gången av amerikanska Caterpillar, på Solvalla i Stockholm.
– Så jag åkte dit och tävlade, sen fick jag tävla i EM i Malaga och, ja... Nu är jag här.
Pontus Eriksson är alltså redan Europamästare då han slog tyska Sebastian Behr, som tidigare kommit trea i VM, och de andra tävlande i Malaga i fjol.
– Jag har inte försökt ta reda på något om de jag kommer att möta i USA. Eftersom alla delmoment är individuella är det egentligen helt ointressant.
Tävlingarna går i stora drag ut på att klara av olika utmaningar med olika typer av maskiner. Precision och snabbhet är de viktigaste faktorerna för att vinna en deltävling, som kan gå ut allting från att plocka upp en tennisboll med en grävskopa och föra skopan genom en bana utan att tappa bollen, till att lasta en specifik mängd sand på en dumper på så kort tid och med så liten felmarginal som möjligt.
Hunden Daisy är den enda i familjen som inte får följa med på USA-resan.
Pontus Eriksson tror att det hans starkaste sida är anpassningsförmågan.
– Jag tror jag har en fördel att jag inte jobbar med sådana här maskiner längre. I dag är jag konsult åt ett trafikföretag. Men det är klart att det kan bli svårt att få en utmaning med en maskin man aldrig kört. Ingen vet heller på förhand vilka maskiner som vi kommer att tävla med.
Det blir åtminstone inte bara tävling och slit i USA. Familjen har även planerat in en veckas semester när allting är färdigt i Las Vegas. Då bär det av mot Florida för lite sol och bad.
– Jag är nog mer nervös inför att allting ska funka med flygresorna än själva tävlingen.