"En kikare och två varma vantar är bra att ha när man spanar efter fåglar", hälsar Maria Barkell.
– Alla stannade i minst två timmar, berättar 41-åriga Maria Barkell, ordförande i Strängnäs ornitologiska klubb när tidningen träffar henne några dagar senare på exakt samma plats.
– Vid bättre väder hade vi sannolikt fått se fler arter, nu stannade det vid fem, berättar Maria Barkell.
Läggestabon har bara skådat fåglar i drygt fyra år:
– Det började med att jag gick igenom en stressig period i livet, en psykolog rekommenderade mig att "gå ut i skogen". Det blev som att upptäcka en ny värld.
Intresset för fåglar vaknade och hon kom i kontakt med ornitologerna i Strängnäs. Sedan i fjol svingar hon även klubban i den föreningen.
Ofta beger sig Maria Barkell till matningsplatsen i Fågelsången för att fylla på förrådet för de tvåbenta vännerna.
– Jag har en chihuahua hemma men lägger ner mer pengar på fåglarnas mat än på hundens, berättar Maria Barkell.
– Hit åker jag en eller två gånger i veckan. Det är väldigt fint i Fågelsången på våren.
28–31 januari pågick den rikstäckande Vinterfåglar in på knuten – som hade premiär 2007 – där klubbar och privatpersoner spanar efter fåglar för att sedan registrera vad de sett i en app. Resultaten når därefter Birdlife Sverige som sammanställer siffrorna.
Blåmes, talgoxe och pilfink ser ut att sluta topp tre i hela landet. Bilden till vänster är tagen nyligen av en lokal ornitolog.
När tidningen pratade med organisationen berättade de att resultatet inte blir klart förrän i slutet av veckan. Men de rapporter som hade inkommit 30 januari var så pass tillförlitliga att en prognos kunde meddelas: 1) talgoxe, 2) blåmes, 3) pilfink, 4) grönsiska.
Det var en bild som sammafaller ganska väl med vad Maria Barkell och hennes kolleger summerade i lördags:
– Vi hade fem talgoxar och koltrastar, tre grönsiskor och blåmesar samt två nötväckor som åt, säger ornitologbasen som skötte rapporteringen.
Säg att det hade varit minus tio och snö den dagen?
– Då skulle vi ha sett fler fåglar och fler arter, bland annat domherren. Klubben har en matningsstation vid bågskyttebanan i Larslunda, och där fanns andra medlemmar ute i helgen och räknade fåglar.
Maria Barkell bidrar verksamt till att stationen ovanför Mälaren vid Fågelsången alltid är välfylld.
Vilken typ av mat köper du för att locka hit fåglar?
– Olika arter gillar olika saker, äppelhalvor passar bra för koltrasten och blåmesen. Annars sätter vi fram talgbollar, jordnötter och något som heter vildfågelfröblandning. Om man bjuder på talgbollar ska talg stå överst på innehållsförteckningen och bollarna vara nätfria.
Vad ska man undvika på menyn?
– Bröd, det är tomma kalorier.
Varför görs den här inventeringen alltid i slutet av januari?
– Det är en viktig tidpunkt för att undersöka beståndet bland övervintrande fåglar.
Annars då, vad är tjusningen med att vara ornitolog?
– Att den ena dagen inte är den andra lik. Ovanliga arter kan dyka upp.
Bakom Fågelsångens matningsstation skymtar Mälaren.
Har du någon personlig favorit?
– Havsörnen, även om den kan dyka ner och skrämma bort andra fåglar. Den ser vi ganska ofta här vid Mälaren.
Finns det någon riktig raritet som du haft förmånen att stifta bekantskap med?
– Jag åkte hela vägen till Köping för att titta på en tjockfot. Men det var någon annan som hade sett den först.
Med Vinterfåglar in på knuten lagd till handlingarna riktas nu blickarna mot Fågeltornskampen i början av maj. Strängnäsklubben håller till vid Valnaren i Byringe.
– Förhoppningsvis är alla restriktioner borta då, annars har mycket ställts in under pandemin, säger Maria Barkell.