Anne-Marie "Ami" Rosengren, som på den tiden hette Lambert, finns med i OS-boken från 1964. "OS är min största upplevelse i livet frånsett familjerelaterade händelser."
Efter 57 års väntan får Japans huvudstad åter härbärgera ett OS.
Det kommer Anne-Marie Rosengren, och hennes man Erik, att följa från tv-soffan hemma i Marielundsviken.
– Erik tittar ännu mer än jag, säger Anne-Marie, eller "Ami "som alla kallar henne för.
Hon började karriären vid 10 års ålder hemma i Saltsjöbaden.
– Jag och några skolkamrater brukade smyga ner i gymnastiksalen på rasterna för att träna. Vi hade en fantastisk lärare och han såg till att det bildades en förening på orten.
Nio år senare blev Anne-Marie Lambert (hon var ogift då) uttagen till Tokyo.
– Vi var sex svenska damer som bildade ett mångkampslag. Målsättningen var en plats bland de sex främsta, men vi slutade åtta.
Individuellt hamnade Anne-Marie på 52:a plats.
– Tävlingen började med bom. För första gången tävlade jag på ett podie. Domarna satt i ett dike nedanför. Jag minns att jag i det ögonblicket kände mig väldigt ensam, som att ingen tittade på mig.
Övriga moment var fristående, barr och hopp.
– Vi tävlade nog under två dagar.
Det finns andra händelser från äventyret 1964 som etsat sig fast.
Till exempel den långa resan från Arlanda till Japan.
– Vi mellanlandade i Anchorage, Alaska. Alla fick svullna fötter och vid framkomsten efter den långa resan gick vi och bar på våra skor.
Ex-gymnasterna Anne-Marie Rosengren och maken sedan 55 år, Erik Rosengren. De lärde känna varandra genom gymnastiken och sommarlägren i Malmköping.
Hemresan blev angenämare. Då fick Anne-Marie uppleva Bangkok. Stoppet i Thailand varade i flera dagar.
– Jag hade inte varit i Asien innan och vi har bara varit tillbaka dit en gång, även om jag och Erik älskar att resa.
Hur summerar du vistelsen i Japan?
– Jag tycker att stämningen i OS-byn var fantastisk. Alla gick omkring med leenden upp till öronen. Det kändes som att vi var en stor familj.
– Damerna bodde för sig i byn och skulle skyddas av beväpnade vakter. Däremot hade vi gemensam matsal med massor av rätter, både inhemska och internationella, det kändes spännande.
"När vi som nyblivna pensionärer flyttade från Bromma till Mariefred gjorde jag mig av med en hel del saker från karriären, men klippboken finns kvar"; konstaterar Anne-Marie Rosengren.
Anne-Marie minns också besök på en blomsterskola och att truppen blev hembjuden till familjer.
– Vi var väl omhändertagna.
Hon beskriver också 60-talets Japan som kontrasternas land.
– I centrala Tokyo fanns skyskrapor och neonljus men inte långt därifrån bodde folk i skjul. Det kunde vi se från järnvägen.
Kort efter OS i Tokyo blev Anne-Marie Lambert och helsingborgaren Erik Rosengren ett par. De hade träffats tidigare tack vare sommarlägren på Malmahed i Malmköping.
– Egentligen var Erik den mest framgångsrike av oss två.
– Jag låg bra till för att komma med 1960, 1964 och 1968, men föll bort i sista stund av olika anledningar, säger skåningen.
Anne-Marie "Ami" Rosengren startade idrottskarriären i Salstjöbaden på 1950-talet. Hon höll på fram till 1968.
Ett kul minne både för honom och hustrun är VM i Dortmund 1966 dit båda blev uttagna.
– Vi tävlade samtidigt, men jag höll nästan på att missa min första start. Vi hade gift oss på Ingarö samma år och jag reagerade inte när speakern ropade ut mitt efternamn, säger Anne-Marie.
Hon håller kontakten med gamla gymnastikvänner.
– Vi brukar träffas på Stensunds folkhögskola i Trosa, nu har det dock blivit lite sämre på grund av covid.
Pandemin har också medfört att hennes pass som instruktör på First class gym strukits.
– Nu räknar jag med comeback 1 september. Gymnastik är mitt liv!
Vad ser du mest fram emot nu när OS drar igång?
– Gymnastik, friidrott och grenar där Sverige är representerade. Stavhoppet med Armand Duplantis blir kul. Jag misstänker att vi har några innedagar framför oss.