"Jag svarade att det stod tomt"

De skulle ta en paus i arbetet och gick ut på en promenad. Vid kungsladugården pekade konstnären Philip von Schantz frågande på byggnaden. – Jag svarade att den stod tom, berättar litografen Åke Lindström.

Åke

Åke

Foto:

Mariefred2014-03-22 05:00

Tidningen träffar Åke Lindström, 81 år, hemma i bostaden i Mariefred. Han undrar om han ska ta den långa bakgrundshistorien till att Grafikens hus blev just Grafikens hus.

– Björn Lindroth, han grundade alltihop. Han gick på akademien, på grafikskolan, och där träffade han många vänner, de träffades varje lördag, badade bastu och gick ut och åt. Björn var väldigt förtjust i skärgården och när den ryska tankbåten gick på grund började han teckna öar och oljeindränkta fåglar. "Det där ska du göra litografier av", sade Gösta Gierow, och så kom han till min verkstad, berättar Åke Lindström, som hade tryckeri både i Mariefred och Solna på den tiden.

Åke Lindström var på denna tid väletablerad i konstnärskretsar. Han hade fått yrket i arv av sin far, som hade börjat trycka verk av konstnärer på 1940-talet.

– Så kom Björne till Mariefred han trivdes så bra här. Fler kom och vi gick ofta ut på en promenad. Den där gången när vi gick förbi kungsladugården var det jag, Björne, Nils-Gunnar Stenkvist och Philip von Schantz. Philip klurade på det där med att bygganden stod tom och så bildade vi en grupp.

Det tog ett par tre år, Åke Lindström kommer inte riktigt ihåg, och sedan var det invigning med pompa och ståt.

– Vi bjöd in kungen och drottningen, och det var kul, jag stod och tryckte med Björne när drottningen kom in verkstan. Hon blev så intresserad. Utanför var det tusentals människor, berättar Åke Lindström, om invigningen en majdag 1996 då tidningen rapporterade att drottningens kappa var lika gul som solen.

Det var ett stort projekt att få kungsladugården iordningställd, men de hjälptes åt och alla arbetade gratis. För att få in pengar gjorde konstnärerna bland annat 15-20 penninglotter. Till själva Grafikens hus skänkte de också ett antal blad som i sin tur skulle säljas, men det mesta blev kvar i samlingen, enligt Åke Lindström.

– Konstnärer är väldigt givmilda när det gäller sådant där.

Maskinerna till verkstan kom från olika håll, bland annat från en sörmländsk änka, Grafiska sällskapet och ett tryckeri som lade ned sin verksamhet på St Paulsgatan i Stockholm.

– När det brann förra helgen så trodde jag inte att det var sant, jag kunde inte drömma om att något sådant skulle hända. Det var ett av mina livsverk.

– Vi måste bygga upp det här igen, det kan inte bli likadant, men det kan bli i ny form. Och det kan bli lika bra det med, säger Åke Lindström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om