– Det är mycket historia i det här området, det är det.
Arkeologen Ingeborg Svensson står i ett nyutgrävt dike på en åker vid en skog utanför Årby. Tillsammans med sin kollega Lars Norberg har hon tillbringat fyra dagar ute på olika fält kring Mariefred.
Marken är lerig av nattens regn och bakom de båda arkeologerna tornar en grävmaskin upp.
– Många kanske har en bild av att arkeologer sitter och småputsar med tandborstar, men det är faktiskt så här det brukar gå till vid den här typen av jobb, säger Ingeborg Svensson.
För att få bygga i historiska områden likt de vid Årby och Läggesta måste marken först undersökas. Länsstyrelsen har därför anlitat olika arkeologbolag för diverse uppdrag.
– Det är dokumenterat att det finns fornlämningar här i området och vår uppgift är att avgöra var gränserna för dessa går. Detta betyder dock inte att vi bara bekräftar det vi redan vet utan vi hoppas att kunna bidra med ytterligare kunskap, säger Lars Norberg.
– Beroende på vad vi hittar kommer bygget att anpassas, förklarar Ingeborg Svensson.
I de maskinutgrävda dikena undersöker arkeologerna jordlagret mellan matjord och obrukad jord. Ingeborg Svensson förklarar att genom att se på jordens färg går det att avgöra om det finns fynd där eller inte.
– Hittills har vi dock inte hittat något just här, säger hon.
Några som däremot har hittat fynd i området är arkeologen Susanna Eklund och hennes bolag Societas archaelogica upsaliensis, SAU. Vid en arkeologisk förundersökning inför bostadsbyggandet i mitten av september upptäckte de något som stack ut från mängden.
– Först tyckte vi att det var lite otydliga gravar. Det var svårt att avgöra om det var naturliga stenansamlingar eller medvetet lagda gravar. Vi var osäkra på om det ens var något där, säger hon.
Inför utgrävningen visste de sedan tidigare att det fanns tre gravar på platsen. Arkeologernas uppgift var att undersöka ifall det fanns något mer.
– Plötsligt såg min kollega att något blänkte. När vi undersökte närmare hittade hon ett kremerat ben och då förstod vi direkt att det var en gammal grav, säger Susanna Eklund.
Ytterligare två gravar hittades och till slut upptäckte de ett helt gravfält med 15 stycken.
– Tre blev lite fler, konstaterar Susanna Eklund glatt.
I gravarna fanns föremål från den yngre järnåldern, det vill säga cirka år 700 efter vår tideräkning. Benbitar, glaspärlor från ett halsband och spelpjäser var några av fyndigheterna.
– Det fanns även skelettrester från djur med i gravarna. Vid den tiden var det inte ovanligt att människor med hög status begravdes med sina djur, berättar Susanna Eklund.
När fynd har upptäckts skriver arkeologerna en rapport. Var föremålen sedan förvaras bestämmer staten.
Vid utgrävningar av den typen som Ingeborg Svensson och Lars Norberg för närvarande gör är sökandet efter nya föremål inte det högst prioriterade utan det är gränsundersökningen som är i fokus.
Om någon ny upptäckt skulle göras är det dock ett positivt inslag i arbetet. Även om inga fynd har gjorts just vid den senaste utgrävningen vid Årby ger Lars Norberg och Ingeborg Svensson inte upp hoppet.
– Eftersom det ligger ett stort gravfält i skogen här intill hade det inte varit omöjligt ifall vi hittar lämningar från någon järnåldersbostad. Fast inom arkeologi kan vad som helst hända, säger Lars Norberg.