Christina Crafoord är ytterst tacksam över att Mariefreds RK fick 40 000 kronor från kommunens föreningsstödsfond. "Vi har kunnat bygga vidare på vår handikappsatsning, om än i lite mindre skala."
Vintern 2020 grasserade hästviruset EHV-1 på anläggningen i Ekeleund nordväst om Mariefred. Det slutade med en tragedi då ett av fölen avled.
Klubben hade knappt hunnit återhämta sig förrän den första coronavågen sköljde in över landet.
– Det blev ett intressant år med många prövningar för mig som ny ordförande, säger Christina Crafoord när vi tillsammans med ridskolechefen Ann Holmqvist slagit oss ner i klubbens kafeteria.
Till skillnad från andra grenar har ridsporten, åtminstone på våra breddgrader, kunnat jobba vidare utan alltför många störningar jämfört med många andra idrotter.
– Uteblivna intäkter från tävlingar svider förstås. På grund av det har vi inte kommit så långt som vi hade tänkt med vår handikappsatsning, säger Christina Crafoord.
Under hösten skrev hon ett brev till kommunen och berättade att klubben förlorat 60 000 kronor på en handfull inställda tävlingar, och vad de pengarna annars hade öronmärkts för.
Svaret blev positivt, och MRK tilldelades 40 000 ur den föreningsstödsfond som tidningen berättade om i fredags.
– Fantastiskt bra, det var faktiskt mer än vad jag hade räknat med. Skönt att kommunen inser hur mycket föreningslivet blöder, fortsätter Christina Crafoord.
Den dagliga verksamheten är så klart påverkad.
– Vi får ju ha digitala möten i stället för att träffas, säger MRK-basen.
Men det är ändå få ryttare som slutat eller tagit timeout. Tvärtom kan klubben räkna in några nya medlemmar.
Ridskoleschefen i Ekelund, Mariefred, Anna Holmqvist tillsammans med Due Pommes.
– Jag vet folk i 70-årsåldern som för säkerhets skull inte går i matbutiker, men de vågar sig ut hit för att ta sina lektioner. Här träffar de bara stallpersonalen, säger Ann Holmqvist.
– Vi har även Stockholmsbor som kommer till Mariefred för att rida. Det är underbart att vi får hålla igång, sporten har sett väldigt liten smittspridning. Att vistas i ett ridhus är nästan som att vara utomhus, fortsätter hon.
Sen har så klart ridsporten djurskyddsaspekten att luta sig mot.
– Alla våra hästar måste ridas och motioneras, personalen skulle inte hinna med alla om våra elever blev utestängda, säger Ann Holmqvist.
Eftersom ungdomar upp till 15 år och yrkesfolk fortfarande får tävla är det sannolikt att MRK kommer att kunna anordna en ponnydressyr i slutet av februari.
Men ett evenemang kräver att restriktionerna följs.
– Som när vi i somras genomförde vårt meeting i nerskalad version. Kafeterian var stängd, vi kunde bara ha 50 tävlande åt gången, vuxna kom utan supporters och dessutom räknades bilarna på parkeringen noga, säger Ann Holmqvist.
Ebba Nygård är timanställd i stallet av Strängnäsortens ryttarförening. Här syns hon tillsammans med Cara och Troja.
Mariefreds grannklubb, Malmbybaserade Strängnäsbygdens ryttarförening, mår också bra.
– Medlemmarna ligger på ungefär samma antal som tidigare och vi har kunnat hålla ridskolan igång. Vi har sett lite nya medlemmar, både unga och gamla, konstaterar ordföranden Martina Hultén.
Klubben har inte sökt något bidrag och planerar inre heller för att göra det.
– Sedan tidigare har vi anpassat verksamheten efter medlemsantalet, förklarar Martina Hultén.
Vad har varit svårast under pandemin?
– Vi har jobbat med förutsättningar för att hålla avstånd och med hygienregler. De fasta ridgrupperna är inte så stora, max åtta ekipage och vi har stora ytor att röra oss på. Vi håller inga övriga träningar som kan samla grupper av människor, en hoppträning för barn kan till exempel sträckas ut under längre tid för att aldrig skapa trängsel.