Sjöutsikten från lantstället är vykortsvacker, det ruggiga vädret till trots. Magriffe Kindal Attack, klädd i knallgrön t-shirt och med håret uppsatt med en konstnärspensel, har precis vinkat av maken Fredrik och döttrarna Filippa och Isabell. De ska ut på en fisketur. Själv hinner hon knappt hoppa ur gummistövlarna vid entrén till stugan, som är hennes mammas permanentboende, innan hon öppenhjärtligt delar med sig av kreativa drömmar, själens sårbarhet och livsviktiga val. Det yttre överensstämmer med färgexplosionen i Brommalägenheten där husesynen i SVT:s "Vem bor här" ägde rum. Inredningsprogrammet går ut på att personer som inte känner varandra mer än till förnamn och yrke besöker allas hem för att sedan lista ut vem som bor var.
– Min syster sa "du måste klä dig helt annorlunda – du klär dig ju som ditt hem". Jag hade en svart klänning, ljusa jeans och diskreta smycken. Inte en dinosauriering som jag kan ha annars.
Magriffes mamma är sömmerska, pappan var konstnär. Kreativitet har alltid funnits där.
– Ett tag målade och klädde jag om stolar till kompisar. Och gjorde smycken av fina träbitar, jag har alltid sett allting som material, berättar hon och fixar kaffe trots avsaknad av rinnande vatten.
Känslorna för platsen är starka. Även om hon under åren bott i olika delar av landet för att sedan slå sig ner i Stockholm är det här lov och ledigheter spenderats. Sommaren 2020 är det uteslutande Hedlandet som gäller.
– Gud ja. Syrran och hennes kille renoverade förra sommaren, nu har vi tagit över, säger hon och medger att stilen – än så länge – är mer nedtonad än den i Bromma.
Drömmen om att livnära sig som guldsmed föddes efter en kvällkurs i silversmide 2003. Den fick stå tillbaka för en karriär inom hotellbranschen. Magriffe jobbade hårt och led av duktig flicka-syndromet.
– Jag hade två små barn, var hotellchef och tillgänglig 24 timmar om dygnet.
För sex år sedan gick det inte längre.
– Jag kraschade, det var en kraftig utmattning och extremt djup depression. Jag stod i duschen och ville hänga mig.
Hon pratar utan omsvep om självmordstankarna, tonen är densamma som när ämnet är smycken eller inredning. Det är av en anledning.
– Det är så tabubelagt, speciellt att vilja dö när man har barn. Det är en sjukdom och inget att skämmas för.
Vad som fick det att vända vet hon inte. Pappans mantra var betydelsefullt.
– Han sa "kom ihåg en sak, ingen känsla varar för evigt".
Maken Fredrik peppade henne att satsa på en utbildning i silversmide och smyckesdesign i Folkuniversitetets regi, följt av lärlingsutbildning i Leksand. Gesällprovet blev godkänt 2018. I dag är hon anställd hos en guld- och silversmed och driver samtidigt egna märket M.A.D som säljs via sociala medier.
– Jag jobbar custom made och träffar kunder. Varje sak är handgjord.
Hon beskriver stilen som lekfull, bohemisk och "lite ruff".
– More is more! Man blir glad av färg, säger hon och visar en alliansring i silver med stenar i regnbågens alla färger.
Hon tycker om att laga och reparera.
– Du kan ha vilka diamanter och material du vill, det kanske ändå inte knäcker farmors silverring med glassten i.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Om jag blundar och drömmer helt fritt säljer vi lägenheten i stan, flyttar hit och jag startar en verkstad. Jag mår bra av lugnet. Det är värt mer än att springa i ekorrhjulet.