Högra armen är nästintill förlamad. "Musklerna förtvinar bara", säger Lotti Sand.
Hon minns fallet mycket väl. Det var en isig dag i januari 2018 och på fritidshemmet, där hon jobbar, lekte hon "Under hökens vingar" med barnen – en lek som går ut på att snabbt springa från ena sidan gården till den andra. Isen gjorde leken extra rolig för barnen som trillade omkull i en stor hög. För Lotti Sand från Mariefred kom den att få ödesdigra konsekvenser.
I dag, tre och ett halvt år efter att hon halkade och slog i höften, plågas hon fortfarande av smärtor i hela högra kroppshalvan.
– Jag har ständigt ont, det är ett konstant molande. När jag spänner kroppen hugger det till enormt.
Hon bröt höften den dagen, det vet hon nu. Men varför det inte upptäcktes förrän i våras, har hon inte fått svar på.
Redan kort efter fallet besökte hon vårdcentralen och några veckor senare röntgades hon på Mälarsjukhuset. På bilderna syntes att en 7 millimeter stor benbit hade lossnat från höftkulan. Men ortopeden i Eskilstuna missade att informera henne eller hennes vårdcentral i Mariefred. Där utgick man i fortsättningen från att hon var frisk.
Men smärtorna försvann aldrig. Tvärtom, de blev värre. Att sitta stilla en längre stund är otroligt plågsamt, beskriver Lotti Sand. Men värst är psyket:
– Den äter upp en mentalt, smärtan. Det är fruktansvärt. Och att hela tiden få höra: det är inget synligt fel på dig. Hur kan jag ha så ont om det inte är något fel?
Läkarna kunde inte förklara smärtorna. Och inte heller varför Lotti Sands högra arm blev alltmer förlamad. I dag har hon svårt att använda den överhuvudtaget. Den bara hänger. En form av parkinson kan ligga bakom, resonerade hennes läkare för några månader sedan – då fortfarande i tron om att hon klarade sig utan men från fallet 2018.
Själv misstänker Lotti Sand att den brutna höften har klämt till en nerv. Men ett slutgiltigt svar kommer hon få tidigast om några veckor.
När benbrottet slutligen uppdagades i våras var det på Lotti Sands initiativ. Hon hade tjatade till sig en ny röntgen.
– Jag blev bara sämre och sämre. Till slut skrek jag på min läkare, jag kände att nu får det vara nog.
På de nya röntgenbilderna syntes den splittrade höftkulan. I samband med det konsulterade läkarna även bilderna från 2018 – och insåg då att skadan fanns med där också.
– Det kändes som om jag hade vunnit på Triss, fastän jag visste att resan inte var över. Jag började ju tro att det var fel i huvudet på mig, säger Lotti Sand.
I dag präglar smärtorna fortfarande hennes liv. Kroppen förtvinar, berättar hon; hon som alltid har rört på sig mycket, som gillar att vandra i fjällen och som brukade springa en mil utan problem. Nu kan hon inte hålla jämna steg med sjuttioåringar, berättar hon.
Om värken någonsin kommer att försvinna vet hon inte. Senare i augusti ska hon undersökas på nytt, den här gången på Kullbergska i Katrineholm.
– Nu känns det som början på en ny resa. Jag vågar inte hoppas på så mycket, men kanske, kanske, kan jag få uppleva att vara smärtfri igen. Eller åtminstone leva med en annan sorts smärta.
Lotti Sand hoppas att hon nu kanske kan bli smärtfri igen.
Samtidigt känner Lotti Sand en stor frustration gentemot vården.
– Hela tiden är det jag som har varit tvungen att jaga dem och hålla i alla trådar. Själva systemet borde ses över.
Hon beskriver de olika vårdinstanser som hon har varit i kontakt med som öar, som inte vet vad de andra håller på med.
I sin frustration har Lotti Sand anmält Mälarsjukhuset till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Hon hoppades att man på så sätt skulle kunna förebygga att fler drabbas av liknande missar.
Men anmälan har bara ökat hennes uppgivenhet inför vården.
Ivo har redan bestlutat att lägga ner ärendet – för att det har gått för lång tid sedan skadan skedde. Att missen inte upptäcktes förrän nyligen har myndigheten inte tagit i beaktande.
"Ivo utreder som regel inte händelser som ligger mer än två år tillbaka i tiden", står att läsa på inspektionens hemsida.
– Det känns för jäkligt, tycker Lotti Sand.
Mälarsjukhuset har inte anmält händelsen enligt lex Maria. Tidningen har varit i kontakt med representanter för sjukhuset men har inte kunnat få några svar på varför. Den ansvariga verksamhetschefen uppger att hen innehade en annan tjänst när missen begicks 2018. Därför vill hen sätta in sig i ärendet först innan ett beslut om en eventuell anmälan ska fattas.
Tidningen har även sökt Ivo för en kommentar.