Claes Insulander föddes 1945, en dryg månad innan de tyska trupperna kapitulerade och satte punkt för andra världskriget. Pappan Håkan jobbade som vd för LM Ericsson och när han gick i pension 1969 tog han med sig hela familjen till Klostergatan i Mariefred.
Första gången Claes Insulander såg ångfartyget S/S Mariefred var tillsammans med fadern. Hannu Lehmus, ordförande för Föreningen Ångfartyget Mariefreds Vänner, berättar:
– Han berättade för mig att han en söndag, satt ute i trädgården och drack kaffe tillsammans med pappa Håkan när de fick se en ångbåt komma in. Pappan gick då ner och frågade kaptenen vilken linje ångbåten gått tidigare, för inte kunde väl Mariefred ha en egen ångbåtslinje?
– Kaptenen blev förnärmad men Claes blev alldeles fascinerad över att en så stor båt kunde manövereras så enkelt från bryggan, utan det gap och skrik som han hade vant sig vid från segelturerna med pappan. Han jämförde det med att se någon spela på en stor kyrkoorgel. Det var då hans tjusning för ångbåtar fångades.
Nio år senare blev han befälhavare på ångbåten han sett från trädgården.
Först ombord blev dock brodern Per som fick jobb som däcksman. Vid ett tillfälle fick Per dock förhinder och ringde Claes i hopp om att snabbt kunna få tag på en ersättare. Efter att först ha avböjt bestämt lyckades Claes till slut övertalas och påbörjade sitt liv som sjöman 1972 under ledning av kapten Nils Johansson.
Hannu Lehmus lärde först känna Claes Insulander som musiklärare i Paulinska skolan.
– Han var väldigt färgstark och utstrålade en ungdomlighet när han kom in som nyexaminerad lärare. Jag tyckte att han kom som en frisk fläkt och skiljde sig avsevärt från de övriga lärarna, säger Hannu Lehmus.
Ombord på Maja var han minst lika uppfriskande.
– Många kom tillbaka och åkte bara för att få höra hans svada. Det var halva nöjet, att få höra honom berätta om allt som hänt längs nejden. Det var aldrig samma historia; han hade alltid någon ny knorr på händelserna. Och kunde ta det på svenska, tyska eller engelska.
Claes Insulander kommer att begravas i Mariefred, bredvid systern Eva.
– Claes och S/S Mariefred var synonyma på något sätt. Han sa alltid: "vi ska inte vara den svaga länken som fäller båten". Båten hade klarat sig genom världskrig, bränder och dålig ekonomi. Men den kom alltid till Mariefred – varje år, säger Hannu Lehmus.