På de gråmålade väggarna hänger konst av grafiker och serietecknare. En snickare håller just på att bära ut scenen från helgens klubbkväll. I lördags var det premiär för Club trycket på Grafikens hus. En av arrangörerna är Mariefredsbon Maria Axelsson.
— Det blev svinbra. Vi sålde slut på alla biljetter och folk var jätteglada. Vi märkte vilket sug det var efter att något ska hända här i Mariefred. Nu måste vi bara hämta oss lite men jag tror absolut att det blir fler klubbkvällar. Det behövs mer sådant.
Förutom att arrangera tillställningen stod Maria även själv på scen. Tillsammans med systern Miriam Svensson framförde hon covers av bland andra Bat for lashes.
— Vi hade länge pratat om att göra något tillsammans och nu passade vi på. Det var så kul så vi måste utveckla det på något sätt.
Maria Axelsson är en riktig mångsysslare. Hon har utbildat sig både inom musik och informationsdesign och har arbetat med allt ifrån att designa lekrum på hotell runtom i världen till att inspirera och handleda vuxna och barn inom musik. Just nu arbetar hon på Grafikens Hus, där hon bland annat har hand om barnaktiviteter av olika slag.
— Målet är att ha ett jobb där jag får arbeta brett. Jag har ett jättebehov av att det händer många olika saker. Närmast drömmer jag om en projektledartjänst för att kunna utveckla barnaktiviteterna här på Grafikens hus. Eller så skulle jag vilja bli kulturchef för Strängnäs kommun, ha ha.
För fem år sedan gav Maria ut den grammisnominerade barnskivan Majas hårband, med låtar som hon skrivit själv. Till de flesta av texterna har hon hämtat inspiration från sina barn och sin egen barndom.
— Jag vill att musik ska kännas ordentligt. Om man gör barnmusik ska man inte vara rädd att skriva om sådant som är tungt, det behövs också. Jag har en del outgivet material hemma som handlar om sorg och rädslor. Till exempel har jag en text om hur det är att förlora en katt.
I samband med skivan Majas hårband fick Maria ta emot skap-stipendiet, som är ett branschpris för kompositörer och textförfattare. Hon var även ute på turné och spelade sina låtar för förskolebarn runtom i landet. Bland annat uppträdde hon på Skottvångs grufva tillsammans med James Hollingworth från Djurens brevlåda.
— Jag älskar att jobba mot barn. Det blir en så direkt kommunikation som man inte har med vuxna. Jag gillar inte den creddiga delen av musikbranschen och det är man helt befriad ifrån när man spelar för barn. Då handlar det bara om att vara närvarande. Och bra förstås.
Förutom barnmusik har Maria bland annat gjort singer-songwritermusik för vuxna och kompat Olle Ljungström. Musikintresset har hon haft ända sedan barndomen. Redan i sexårsåldern började hon spela tramporgel och när hon var yngre drömde hon om att bli popstjärna. Nu är det ett tag sedan hon skrev några egna låttexter, men hon har planer på att någon gång ge ut materialet som hon har hemma.
— Numera sitter jag mest hemma och hamrar på pianot. Men när jag får intressanta förfrågningar om att spela så ger jag järnet. Jag måste få feeling, så är det. När jag gör musik så har jag alltid i baktanke att det ska framföras någon gång. Hälften av upplevelsen har man för sig själv, men det blir så mycket större när man delar den med andra. Jag vill ju hålla på med musik, det är mitt andningshål. Jag har några låtar som ligger i byrålådan och funderar på att ge ut en ny skiva med barnmusik eller en nyutgåva av Majas hårband. Musiken är nog lite livsnödvändig för mig.