Starten går vid Mariefreds skjutbana, men något mål finns inte.
– Det kan vara tufft mentalt. Springer du ett vanligt maratonlopp så kan du tänka "nu är det bara sju kilometer kvar till mål" när det börjar ta emot. Här är det bara att gå på, säger banansvariga Stefan Jonsson.
– Längst fram går en farthållare, en person som ser till att marschen håller fem kilometer i timmen och som ingen får gå om. Längst bak finns en påfösare som man inte får hamna bakom, säger Mariefredsbon.
Två bajamajor på en släpvagn finns ständigt med i följet, och där får deltagarna uträtta sina behov i sammanlagt 24 minuter per dygn. Var sjätte timme görs ett pit stop vid depån vid skyttebanan. Där får deltagarna ta proviant eller nya kläder ur sina förpackade ryggsäckar under någon minut, innan påfösaren kommer ikapp dem.
Fredagen den 1 juli klockan 21 lämnar deltagarna skyttebanan för en tre mil lång slinga, innan de är tillbaka vid depån klockan 03. Efter det korta stoppet är det dags för nästa slinga på sex timmar. Och så fortsätter det, tills det finns en vinnare – när den näst sista personen i loppet bryter.
– En slinga går mot Hedlandet. En annan mot Stallarholmen, den går vi på natten på grund av trafiksituationen. Den tredje mot Grundbro och den fjärde blir mest Mariefred – hjorthagen, slottet, Edsala och Kalkudden, berättar Stefan Jonsson som ännu inte är helt klar med detaljerna.
Birger Fält från arrangerande Fotrally IK berättar att klubben en tid velat flytta arrangemanget från Stockholm, framför allt för att komma bort från trafiken.
– Intentionen är att vi har tävlingen i Mariefred tills vidare, säger han, som ser många fördelar med ett nav:
– Det blir lättare att följa tävlingen på plats, deltagarna kommer ju tillbaka till samma punkt var sjätte timme. Folk som bor i Mariefred och anhöriga till de tävlande kan ju komma till skjutbanan och titta.
När Stefan Jonsson deltog i Maratonmarschen första gången, 2017, gick starten vid Sjöhistoriska museet i Stockholm och banan gick runt Mälaren. Han bröt utanför Enköping – efter 30 timmars vandring, som placerade honom som nummer 17.
– Fem minuter efter att jag avbröt så tuppade jag av i bilen. Ambulans fick komma och hämta mig och jag fick ligga med dropp på sjukhus i några timmar. Sedan kunde jag inte gå på 14 dagar, minns han.
Vad fick dig att delta igen?
– En gång är ju ingen gång. Andra gången vet man ju också vad man ska göra eller inte göra för att lyckas bättre. Från början tänkte jag nog "hur svårt kan det vara, det är väl bara att gå?" Men jag insåg att jag behövde träna, så det gjorde jag.
2018 gjorde Stefan Jonsson sitt personbästa. Han gick då i mer än 50 timmar, och hamnade på plats 6. Samma år sattes banrekordet för tävlingen – segraren gick i 87 timmar och 48 minuter.
Att placera sig bland de 20 bästa garanterar en plats i nästa års lopp, och det är Stefan Jonssons mål i år.
Vad driver dig?
– Det handlar om att få veta vad man har för kapacitet, hur mycket man faktiskt orkar.
Vad är dina bästa knep?
– Att ta hand om fötterna är jätteviktigt. Jag går till en fotvårdare för att inte ha några förhårdnader, jag underhåller det även själv hemma och är noggrann med att smörja in fötterna.
Vad har du för proviant?
– Honungsmelon och nötter som jag skalar medan jag går, det får tiden att gå. Och så tar jag en resorb var sjätte timme.