Marianne Philp ställer ut med dottern Ann-Louise Lyman och vännen Åsa Hult.
Knappt hade Marianne Philp hunnit stänga galleriet och börjat fundera på det lustfyllda skapandet, kulturella evenemang och sociala roligheter hon skulle ägna sig åt. Bara ett par månader efter den sista utställningen hemma på Stora Ekhov, våren 2019, drabbades hon av akuta smärtor i magen och bröstet.
Tilltäppta kranskärl och långvarig magkatarr som utvecklats till ett magsår konstaterades. Kranskärlen vidgades och blodförtunnande medicin sattes in efter ingreppet, vilket gjorde att magsåret inte kunde behandlas direkt. Marianne Philp beskriver ett halvår av fysisk smärta och psykiskt mörker.
– Jag trodde jag skulle dö flera gånger, säger hon.
Det blev inget lustfyllt skapande under den här tiden. Men genom yogans "tredje öga", energipunkten mellan ögonbrynen som blickar inåt, kom några av motiven som nu hänger på Ekhovs väggar till henne.
– När jag tittade inåt så dök de här bilderna upp. Mörker, men med strimmor av ljus. Jag målade och det blev de här landskapen. Ja, eller landskapen? Jag vet inte vad det är, säger hon och visar de tre oljemålningarna som för åtminstone undertecknads tankar till horisonter strax före solens uppgång.
– Jag kände att jag var på gång, att 2020 skulle bli ett bra år ändå. Men så mörknade bilderna i mitt inre. Då kom corona.
Hon har själv klarat sig från covid-19 och ingen i hennes närhet har heller blivit sjuk. Men Marianne Philps färska sjukdomshistorik har gjort henne "livrädd" för att bli smittad. En lång tid av isolering tog vid, som för många andra. Den konstnärliga inspirationen tröt.
I början av det här året föddes tankarna på en enda utställning till hösten, om smittläget så skulle tillåta. Och det gör det ju. Den 16–17 oktober ställer hon ut tillsammans med dottern Ann-Louise Lyman och vännen Åsa Hult.
– Jag kommer inte krama alla som kommer. Det här med corona har liksom satt sig i ryggmärgen, även om jag vågar mig ut nu och inte bär munskydd överallt. Det har ju inte funnits några utställningsmöjligheter under väldigt lång tid så det känns roligt, säger Marianne Philp.
Hon lider fortfarande av mag- och bröstsmärtor, oro och brist på lust. Men natten före intervjun har en ny bild kommit till henne, berättar hon – ett mörker med ett blått, fluffigt hål. En ljusning, tolkar hon det som.
– Kanske ska jag hitta tillbaka till glädjen i målandet nu...?