När jag blev journalist fanns det tre personer som jag drömde om att intervjua. Det var författaren Chimamanda Ngozi Adichie, skådespelaren Bianca Kronlöf och människorättskämpen Malala Yousafzai.
I januari fick jag chansen att intervjua Adichie och i somras blev det en artikel om systrarna Kronlöf.
Följaktligen återstod bara ett namn på min lista.
Så under förra veckan kom det gyllene tillfället. Malala Yousafzai, världens modigaste sjuttonåring, skulle hedras för sin kamp för barns rätt att gå i skolan. Flickan som mirakulöst överlevt talibanernas mordförsök, rest sig upp och fortsatt att kämpa för sin sak, kom till Gripsholms slott för att ta emot World's children's prize.
Och jag var där.
Jag fick chansen att ställa fyra frågor till min stora förebild och vi skakade hand två gånger efteråt. Det var stort.
Mitt uppdrag som journalist är fulländat. Nu kan jag gå i pension.