Den historiska byggnaden brann ner i mars 2014 när en då 24-årig man fimpade en cigarett. Mannen dömdes aldrig då brottet var preskriberat när han flera år senare erkände händelsen.
I dag är platsen där Kungsladugården låg så gott som tom. Några utspridda stenhögar skvallrar om att det en gång i tiden kan ha funnits någon typ av byggnad här, men för den oinitierade är det omöjligt att veta vad.
Grafikens hus var en av aktörerna som hade sin verksamhet i Kungsladugården. Uppemot 8 000 av museets konstverk strök med i branden, bland dessa ett stort antal av den världsberömda konstnären Carl Fredrik Reuterswärd.
Grafikens hus har sedan dess flyttat museet till Södertälje. När Statens fastighetsverk 2015 meddelade att det skulle ta minst fyra år att bygga upp Kungsladugården ansåg museet att det skulle ta för lång tid.
Sedan drog processen ut på tiden och framtiden för Kungsladugården har sett tämligen sval ut genom åren.
Tills nu.
Mats Falkenäng, fastighetschef på Statens fastighetsverk, berättar:
– Sedan 2020 har SFV utrett vilka förutsättningar som finns att återuppbygga Kungsladugården. Vi har bland annat undersökt vilka verksamheter som skulle kunna fungera på platsen och vilket intresse det finns för detta. Utredningen har visat att det finns intresse där en blandning av publika ytor och ytor för arkiv kan vara en framkomlig väg.
2019 sa Mats Falkenäng i en intervju med tidningen att det kunde finnas ett beslut om återuppbyggnad redan samma vår. Anledningen till att det inte blev av var delvis för att kostnaderna ansågs för höga.
– Beslutet skulle tas med bakgrund att tidigare utredningar hade visat på höga produktionskostnader och att det inte gick att hitta hyresgäster som kunde betala de hyresnivåer som produktionskostnaden skulle innebära. Från 2020 har SFV vänt på tidigare kalkyler och projektidéer och hittat en projektidé som i utredningsskedet tycks kunna vara genomförbart.
En hypotetisk kostnad för arbetet säger han är cirka 170 miljoner kronor.
Hur lång tid förväntas förstudien ta?
– Förstudien kommer förhoppningsvis pågå under 2023, men en tidplan finns inte fastslagen i dagsläget.
Vad är det för moment som ingår i förstudien?
– I förstudien tar man projektidén och konkretiserar denna med dialoger med potentiella hyresgäster, samt tar fram rambeskrivningar för hur lokalerna ska se ut och disponeras, med mera.
Christoffer Zander, lokalstrateg på kommunen, säger att han knappt har hunnit sätta sig in i ärendet men tycker att det är jättekul att Statens fastighetsverk valt att påbörja arbetet med en förundersökning.
– Det är bara positivt, och det har ju länge varit ett frågetecken ifall de skulle göra något med kungsladugården. Nu dyker det istället upp många nya spännande frågor. Vad kommer hända? Vad ska de göra? Vad funderar de över?
Christoffer Zander berättar att det har varit många privata initiativ genom åren om vad som skulle kunna göras med platsen. Allt från bostäder till kultur- och näringslivsverksamhet. Han säger att många av förslagen har varit bra men att genomförandet av dem helt och hållet hänger på vad SFV har för vision kring byggnaden.
Han förklarar att bollen har legat helt i SFV:s händer under den här tiden, specifikt i generaldirektörens, ifall det skulle göras någon återuppbyggnad över huvud taget. Från kommunens håll har man främst försökt hålla sig informerad kontinuerligt om processen.
– Direkt när vi fick informationen om förstudien försökte vi ta reda på hur tidsplanen såg ut och på vilket sätt som vi eventuellt skulle kunna bli involverade i processen.
Vad hoppas du ska få plats i den nya byggnaden?
– Jag hoppas att det finns plats för verksamhet som gör någonting för Mariefred. Att det finns något som är intressant både för Mariefreds invånare och för dess besökare, och att det blir en byggnad som har en positiv inverkan på stadsbilden. Men vad den faktiskt kan innehålla vågar jag inte drömma om än.
Vad tror du att det finns för förväntningar på nybygget bland kommuninvånarna?
– Det vågar jag nästan inte svara på då jag tror att det har fluktuerat mycket över tid.
– Jag tror att det viktigaste genom hela processen är att det finns en dialog. Att Mariefreds invånare kan vara med och få säga vad de önskar. Och att det inte bara blir en lada som står tom.