Hösten 1912 gav sig Stockholmsbon Henrik Stiernspetz i vÀg för att finna lyckan i Afrika. BÄtfÀrden gick till Kapstaden dÀr han etablerade en elfirma. Han började ocksÄ att exportera frukt, men sÄ kom kriget.
Det Àr upptakten till en berÀttelse om Mariefredsbon Elise Killanders slÀkting. Hon har skrivit boken "Sista brevet frÄn Kasempa", en idé som hon fick efter att ha fÄtt Henrik Stiernspetzs brev och fotoalbum. För vad som hÀnde honom efter att det sista brevet i november 1927 Àr det ingen i familjen som har vetat. Fram tills nu och det Àr det som Elise Killander avslöjar i sin debutbok.
â För att förstĂ„ kontexten behövde jag lĂ€sa afrikansk historia pĂ„ Stockholms universitet. Jag fick ocksĂ„ tag pĂ„ svĂ€rdottern till den som skulle bli hans arbetsgivare under de första Ă„ren i Zambia. Hon var född 1924 och bor pĂ„ Nya Zeeland, berĂ€ttar Elise Killander om en del av researchen.
Kriget tvingade Henrik Stiernspetz till Kasempa i Zambia, dÄvarande Nordrhodesia, dÀr han var ansvarig för en handelsbod. Men sÄ smÄningom sÄg han en chans att etablera andra affÀrsverksamheter.
Det lÄter som att han var Àventyrslysten?
â Ja, tĂ€nk att ge sig av pĂ„ det sĂ€ttet. Men med Ă„ngbĂ„t, telegraf och jĂ€rnvĂ€gar tyckte de att de levde i den modernaste av tider, sĂ€ger Elise Killander.