Paulina Wallde fotograferad på barnhemmet i Brasilien 1983. "Jag tror det var min passbild", säger hon.
Att göra något för mammor var självklart, när Paulina Wallde till slut tog tag i sitt mående och kände att hon hade något att förmedla.
– Ska vi skapa en bättre värld så ska vi börja med mammorna. Det är där allt börjar, med bebisar i magen, säger hon.
Själv är hon mamma till fyra. Och dotter till en mamma, men född av en annan. Låt oss börja där – i Brasilien 1983.
Hon föddes i delstaten Bahia i östra delen av landet. Det var fattigt, och hon lämnades som nyfödd till ett barnhem som drevs av nunnor.
När hon var tre månader gammal kom en svensk, men till sättet väldigt "osvensk", kvinna till barnhemmet. Hon hade valt att leva ensam, hon hade bott mycket utomlands och rest runt i världen.
– Jag vet att jag var ett efterlängtat barn. När mamma kom ner till barnhemmet så släppte hon mig inte. De andra gick iväg men hon ville bara vara med mig, återberättar Paulina Wallde.
Tre år senare adopterade kvinnan ytterligare en flicka från samma barnhem. Hon var bara tre veckor gammal när hon kom till Sverige, och Paulina Wallde blev storasyster.
Paulina med sin syster och mamma. Systern adopterades från samma barnhem i Bahia-området, tre år efter det att Paulina kom till Sverige.
Det Mariefred som systrarna växte upp i var homogent, säger Paulina Wallde.
– Jag hade en annan hudfärg och bara en förälder. Och dessutom en mamma som pratade högt och hade konstiga hattar. I dag är det något som bara är fantastiskt, men då var det extremt jobbigt att vara annorlunda. Min högsta dröm var att vara blond och blåögd, heta Malin Svensson och ha en vanlig familj.
Hon hade många kompisar, var populär, duktig i skolan och skicklig i sporterna hon ägnade fritiden åt. Men självkänslan var i botten, har Paulina Wallde förstått som vuxen.
– Jag visste ju att jag hade blivit bortvald, även om min biologiska mamma gjorde det av kärlek för att jag skulle få ett bättre liv. Jag gjorde allt för att vara likeable och vara till lags, av rädsla för att inte duga. Det har följt mig i livet.
Hon sökte sig till fel killar och följde ofta andras viljor mer än sin egen. Hon hade egentligen föreställt sig ett liv som affärskvinna på resande fot i snygga kläder, men hoppade på idén om att skaffa familj när hon presenterades för den av sin dåvarande partner. Hon blev mamma vid 22 års ålder – något som hon dock aldrig ångrat.
– När jag födde Melker så kändes det som det mest självklara i världen, jag var mamma till 110 procent i varenda cell, säger hon och funderar en stund på frågan hur hennes bakgrund avspeglade sig i upplevelsen.
– Det första jag tänkte när jag såg honom var "Vad skönt för honom att han liknar någon". Jag själv hade ju aldrig gjort det. Jag tror att en del av mig läkte i det. Att vi hörde ihop, liksom.
En separation och några tuffa år av delad vårdnad senare kom Stellan – med en vikt på 868 gram, född i vecka 25 efter en graviditet fylld av komplikationer. Det blev en lång sjukhusvistelse med många kritiska stunder för både barnet och mamman.
En ny separation. Men Paulina Wallde upplevde aldrig åren som följde som jobbiga, även om hon i stunden kände att det var "ett jävla pusslande" för att få ihop allt. Hon jobbade och pluggade samtidigt, driven av att barnen skulle få det bra.
Paulina Wallde och en annan hälsoprofil i Mariefred planerar ett retreat till hösten, en heldag fylld av självkärlek. Och andra planer för att stärka kvinnor smids med en annan, "väldigt känd", kvinna.
Killarna hade hunnit bli 10 och 16 år gamla, när Paulina Wallde träffade Aziz Karademir. Hon blev gravid – och en grav graviditetsdepression bröt ut, toppad av PTSD efter den förra förlossningen.
– Allt var svart. Jag var sjukskriven hela graviditeten och gick i massor av terapi, både individuellt och tillsammans med Aziz som inte förstod vad som hände med mig, minns hon.
Det blev bättre i slutet av graviditeten. Förlossningen gick bra. Lilla Julia föddes.
Inte ens ett år senare var Paulina Wallde gravid igen, livrädd för att drabbas av en ny depression. Hon sökte sig till en psykolog för att gå till botten med sitt mående. Nyckeln var att jobba med den dåliga självkänslan och självhatet. Hon lärde sig att sätta gränser och att själv välja väg.
– Jag insåg plötsligt att allt det som hade varit sanningar för mig hela livet inte alls var sant.
Hon beskriver det som att hon programmerade om sig själv. Och ju friskare hon blev, desto klarare hörde hon rösten som hon alltid haft inom sig: "Din resa ska hjälpa andra".
Här, i lekparken i Lottenlund, smidde Paulina Wallde planer för sin affärsverksamhet medan hon gungade dottern Julia. På bilden sonen Francis.
När Francis föddes föll bitarna på plats.
– Jag stod här i Lottenlund, gungade Julia och funderade på hur jag skulle kunna hjälpa andra, men samtidigt jobba så lite som möjligt och tjäna så mycket pengar som möjligt för att alltid ha tid för barnen, berättar hon.
Hon tilltalades av en coach hon hade snubblat över som lär ut hur ett förändrat mindset, ett engelskt ord som kan översättas med "attityd", kan skapa framgång. Både Paulina Wallde och Aziz Karademir satsade en stor summa pengar på att gå hennes program – och startade i slutet av förra året Karawall AB, där de båda nu arbetar med att hjälpa företag och privatpersoner.
Paulina Wallde kallar sig mindset coach, och nischar sig just nu mot mammor. En Facebook-grupp är central i hennes program. Det är gratis att vara med i gruppen, som för tillfället har cirka 350 mammor som medlemmar. Varje vecka håller Paulina Wallde en livesändning där olika teman tas upp. Den som gillar det hon säger och vill ha individuell vägledning får betala. Hur mycket det kostar vill Paulina Wallde inte gå ut med i tidningen, men det finns olika upplägg och även möjlighet för avbetalning.
– Jag är glad över de klienter jag redan fått trots att jag hållit på så kort tid med detta.
Kort sammanfattat handlar det om att byta ut de tankar, idéer och vanor som håller en tillbaka på olika plan. Att skifta mindset, säger Paulina Wallde.
Lottenlund, med lekplatsen och grönytorna, är och har varit en favoritplats för Paulina Wallde och barnen. "Jag har hängt här i 18 år", säger hon.
Paulina Wallde är ena delen i Karawall AB, den andra står maken Aziz Karademir för.
Mors dag, som firas 26 maj, kan vara tung för exempelvis den som förlorat sin mamma eller sitt barn, som lever i ofrivillig barnlöshet – eller är adopterad. Paulina Wallde har själv bara positiva känslor för dagen. Hon ser fram mot att bli firad, och kommer att fira sin svenska "osvenska" mamma.
Vilka känslor har du haft inför att din biologiska mamma lämnade dig?
– Jag har alltid känt förståelse för det, jag har aldrig varit arg. Ingen frisk person lämnar bort sitt barn med lätthet.
Hur känner du inför att försöka söka upp henne?
– Det är något som jag både längtar efter och är rädd för. Jag vill, och jag tror att jag skulle kunna få hjälp att hitta henne om jag försökte, men jag har hela tiden hittat olika ursäkter att inte göra det. Jag är nog rädd för att få veta något hemskt som känns svårt att leva med. Men jag ska.