Frank Granath var insatsledare i tjänst på kvällen den 13 december.

– Men jag blev inte ens aktiverad när det gäller branden i stubben, säger Frank Granath.

Han har lite svårt att hålla sig för skratt under intervjun med tidningen.

– Det var våra styrkor i Åker och Mariefred som åkte på larmet. De hade väl på känn var någonstans det brann, men stack förstås iväg ändå, berättar Frank Granath.

I ett inlägg i Facebook-gruppen Vi i Mariefred berättade Stefan Gustafsson om uppståndelsen.

Ett par dagar senare åker tidningen ut till Bergåsa för att tala med den högst ofrivillige huvudpersonen. Det är hur lugnt som helst i området och vid infarten till Stefan Gustafssons fastighet syns resterna av den släckta träbiten.

– Vid 20-tiden såg jag plötsligt genom fönstret att det blinkade blått uppe vid vägen. Då blev jag väldigt paff. Såna här stubbmarschaller brukar jag låta lysa upp vid högtider på vintern. Så har jag hållit på i 15 år, utan att brandkåren kommit hit.

Han berättar att traditionen ursprungligen är norrländsk.

– Men jag kom i kontakt med brinnande stubbar under en medeltidsvecka i Hova för cirka 30 år sedan, säger Stefan Gustafsson.

I det här fallet satte han fyr på en cirka 40 centimeter hög granstubbe. Planen var att den skulle brinna i en handfull timmar.

– Det kanske var vid fem-tiden. Jag och hustrun var ensamma hemma. Vi hade ingen fest eller så.

Stefan brukar titta till sina hemmagjorda marschaller minst en gång i kvarten.

– Det fanns inget brännbart inom tio meters håll. Dessutom var det först rimfrost och senare nederbörd på luciadagen, så risken att elden skulle sprida sig var försvinnande liten. Stubben brinner bara invändigt, berättar Stefan.

Så vad tror du har hänt?

– Någon har väl känt av röken på håll eller sett stubben på avstånd. Ett annat alternativ är att det är någon som passerat här med bil och trott sig se en brasa.

Går det mycket trafik där?

– Nej, det kanske passerar en bil var femte minut.

Hur kändes det när du såg räddningstjänsten vid din tomt?

– Jag blev paff. Det var en väldigt onödig utryckning. Skönt ändå att sirenerna inte var på. Brandmännen stod ju nästan och skrattade åt situationen.

Stefan har kvar ett stort lager med liknande stubbar som kommer att lysa upp vinterkvällarna i Bergåsa som ligger cirka 200 meter från Mälaren.

– Räddningstjänsten tyckte väl att jag kunde sätta upp en skylt med orden "kontrollerad brand" nästa gång.

– Fast jag ringer nog dem i stället. Och blåser det kraftigt låter jag bli att elda.

Åter till Frank Granath.

– Förbipasserande hade försökt släcka med snö, sen sprutade vi lite vatten på stubben, säger han.

Vem är det som larmat?

– Antingen en granne, som inte kände till traditionen, eller någon förbipasserande. Folk är väldigt på tårna så här års.

Lite för uppmärksamma rent av?

– Det är alltid bättre att ringa än att låta bli om man tycker sig se en brand eller en olycka. Plötsligt är det verkligen något som hänt. Men det vore bättre om de stannade först för att se om branden är allvarlig eller om någon skadat sig i en olycka. I stället kanske de bara fortsätter förbi platsen, ringer oss och uppgifterna vi får är ganska diffusa.